Why am I crying


skumt

Nu har det hänt nåt igen. Det är som om magsäcken krymt. Tyvärr inte magen. Men jag klarar inte äta nåt. Jag är huur hungrig som helst. Men efter 4 h föreläsning fick jag i mig 2 köttbullar. Gick verkligen inte mer. Så en timme senare dör jag av hunger. Fyra timmar senare får jag i mig två till köttbullar. Nu ska jag simma med emma. Tjolahopp!

school

efter en månads ledighet känns det som om man borde vara fett motiverad inför första skoldagen tvåtusentolv. som om man inte kunde bärga sig, redo att kasta sig in i nya projekt och kurser. men jag är så fruktansvärt opepp och det sörjer jag. man borde känna sig helt utvilad och energifull. men motsatsen skulle kunna vara mitt namn nu. ändå vill jag inte sova. för då måste jag vakna. och det tidigt, och min säng har inga lakan. livet är på topp javisst

christmas spirit


rabbiiiiit


pic


Some days you just gotta love school.

Vår ateljé! 
En sportbar!
En favvostammisbar.

Stress

Idag hade vi en 2 timmars föreläsning om stress för arkitektstudenterna. Ganska tydligt att vi är en rätt stressad sektion. Det jag dock fick ut av föreläsningen var väl ungefär att JA, jag är äckligt stressad och hade de flesta symptomen och JA, jag beter väl mig och är väl ungefär så som man tydligen INTE skall vara. Men det är inte lätt att bara ändra sin personlighet?
2 timmar på den föreläsningen gjorde mig nästan mer stressad, av att missa 2 timmar man kan göra nåt vettigt av. När den var slut övertalade jag minst lika stressade och prestationsångestfyllda Emma att INTE stanna kvar i skolan för att lära sig CAD utan hjälp och cyklade ner på stan för att köpa mappar till fantasiprojekten. Planen var att ta en korv och skynda hem alternativt till skolan igen. MEN. Vi tog till oss stressföreläsningen och bestämde oss för att käka på Wayne's istället.
Skitbra idé! Tills jag insåg att jag ju inte kunde tänka mig äta någon mat som fanns där. Eller någon annanstans. Det blev kanelbulle och chailatte. Jag ville verkligen köpa en varm macka eller något, men jag hade aldrig kunnat äta den. Jag har aldrig varit med om denna känsla innan. Men det går nog över.
Nu sitter jag i soffan och har kollat på TV samtidigt som jag... pluggat. Klart att jag inte kan glömma skolan bara SÅ. Renskrivit dagens arkitekturhistoriaföreläsningsanteckningar och försökt förstå dem. Arga Snickare, Glee, Jersey Shore, Kalla fakta i ett evinnerligt zappande. Tydligen ska man också gå och lägga sig tidigt för att slippa stressen. Hm. Klockan är elva. Jag funderar starkt på att skolka första timmen imorgon.
JAG ÄR HUNGRIG.
Nattinatt

aptit

Jag har inte haft matlust på över en vecka. Så kontsigt. Jag fattar inte vad det är. Jag brukar alltid vara hungrig och äta regelbundna måltider. Inte jättenyttiga kanske men ändå riktig mat. Men nu bara äcklas jag av all mat. Jag är inte sugen på någon mat jag kan komma på. Jag blir skithungrig då och då, men efter en tugga vill jag inte ha mera. Macka och choklad går finfint. Men hur länge kan man leva på det? Och dessutom, delvis just pågrund av att jag inte äter, är jag så sjukt trött. Fast jag brukar vara trött. Men verkligen äckligt trött. Jag är totalt oengagerad och oinspirerad. Livspaus var ÄR du? I need you.

Home sweet home

Idag har vi börjat på ett nytt projekt i skolan. Det fokuserar på "hemmet". Jag vet faktiskt inte hur det ska sluta, kanske i ett hem? Oklart. Idag har vi fått skriva två sidor om vad hemma är för oss. Lite intressant. Efter att ha klurat en stund insåg jag att hemma för mig inte måste vara en specifik plats eller byggnad. Hemma är en plats där man får vara sig själv, en plats där man känner sig absolut trygg och som får vara en stabil grund att utgå ifrån och få landa i.
Nu kom jag och tänka på en låt jag lyssnat på många gånger med Bethany Dillon;

"Aimless"
The curtain falls, down she goes
So long worth
All the applause seems beautiful
It's got a hold on her
She whispers, "I'll go home"
And then she's reminded
That she doesn't know where that is
Thought she belonged
But she knows she don't
Thought she had love
But it is not enough
The pain inside is speaking to her
How could she feel like this
So aimless
His glass falls
Breaks into a thousand pieces
Spilling out all he's tried to hide
"I only wanted to be strong, to be brave
But it's driven everyone away"
Thought he belonged
But he knows he don't
Thought he had love
But it is not enough
The pain inside is speaking to him
How could he feel like this
So aimless
I've been him, and I've been her
Covered up under the dirt
I want to get out
I want to be free
And know where I'm going
Thought I belonged
But I know I don't
Thought I had love
But it is not enough
An aching inside speaking to me
How could I feel like this
So aimless
They've always known this wasn't home
I've always known this wasn't home

För övrigt har jag varit i skolan till 21 ikväll. Men när jag satt där i min ensamhet, lyssnade på Bruno Mars och Photoshop:ade/inDesign:ade färdigt hela fantasiprojektet så insåg jag att jag egentligen ju hade ganska roligt. Faktum är att det inte var det minsta synd om mig som satt i skolan hela kvällen. Jag gillar ju att pyssla med sånt. Lika väl som jag kunnat sitta framför TV:n hemma och inte göra något vettigt kunde jag ju sitta där och göra något kul och vettigt! Åjo! Så det känns jätteskönt att fantasiprojektet sammanställts och allt. Dock är inte stolen helt färdig men jag känner inte att det brinner i knutarna vad gäller att göra den helt färdig.

Dear Diary

Jag är nog lite dum. Dum som skriver ner allt privat, helt offentligt. Visserligen är det inte direkt någon som läser. Men. Jag borde nog snarare skaffa mig en dagbok, i äkta pappersform. Men jag skulle nog inte palla skriva.
Jag vill inte sova. Jag har totalvänt på dygnet. Jag vill aldrig sova när jag måste sova. Jag får aldrig lov att sova när jag vill. Eller jo. På helgerna. Men det slutar ju alltid i att dygnsrytmen går åt skogen och det blir ännu värre måndag morgon. Ja, alltså imorgon bitti. Om ja, 6 timmar. Jag vill inte ens tänka på det.
Helgen var go. Fredag blev det A-bar och jag hade kul! Kom inte hem förrän vid 5-tiden på morgonen. Där och då klev jag i pyjamasen. Och jag levde sedan i pyjamas resten av helgen. Jag har inte haft någon lust att socialisera mig över huvud taget. Jag vet inte vad det är, men jag tycker inte så vidare om mig själv för tillfället, framförallt inte bland folk. Så jag sa hej till soffan och sängen och höll mig där lördag och söndag. Eller, jag var tvungen att socialisera mig 20 sekunder med personalen på Willys när självkassagrejen inte funkade.
Jag har inte haft matlust på 5 dagar eller något sånt. Det är underligt. Jag har inte haft lust att laga mat. Och när man inte äter får man ännu mindre energi. Det är ju inte som att man inte är hungrig. Men att äta känns ju bara äckligt. Men choklad är jag fortfarande sugen på. Såklart.
Men, back to reality imorgon. Jippie. Skolan här kommer jag. Godnatt.

It's too cold outside for angels to fly

Jag har inget intressant att skriva. För jag har inget liv. Det är kallt ute. Och inne. Och det enda som händer kretsar kring plugg. Proppfullt i huvudet men samtidigt så tomt. Och trött, konstant. Och jag orkar inte vara glad. Återigen, vad är poängen? Kan jag klaga över något egentligen? Nej. Har jag något att gråta över? Nej. Så jag kollar på extreme home makeover och får gråta i alla fall. Tur.
Tenta imorgon. En sak mindre brukar betyda tusen nya saker. Ska man inte vara förväntansfull, inspirerad och nyfiken? Positiva klubben tackar för sig och går och äter toast. Igen. För jag orkar inte laga mat.
Hejsvej

äh

vill gå i ide, i ett svart hål, och vakna upp i maj.

the Fantasy project

Process:

From Character with a created personality to a matching environment which leads to a house that fits the character and ends up with a chair that fits the house, the environment and the character.  



Two faced character

Building 1:50

Ironic



Vernissage idag kl 17.oo

Om

Min profilbild

Issa

RSS 2.0