isabellejimsdotter

Jag stod och sminkade mig, och som nog många gör så rynkade jag pannan helt automatiskt under tiden. När jag var färdig och skulle granska resultatet släppte jag på rynkeriet i pannan, MEN till min förskräckelse var rynkan kvar. Eller ett streck snarare. Ett streck över hela pannan. EN RYNKA! Vilken panik. Jag är gammal nu. Det kommer bara att gå utför, det är ingen tröst. Livets första rynka, välkommen. Eller inte.

Idag fyller mamma 46, tur att hon säger att livet är mycket skönare som 45åring (Hon har väl inte hunnit utvärdera livet som 46 ännu kan jag tro) än som 21½åring. Det tänker jag faktiskt ta och tro på för det känns mycket bättre i så fall.



Idag kommer pappa upp med snowboardbootsen som mormor och morfar råkade glömma hemma. Det var verkligen jättemysigt att ha dem här en stund, de åt middag här och jag kan tala om att vår kyl och frys är PROPPADE! Mormor och morfar hade med sig mat, pappa hade skickat med mat och Mican hade också med sig mat från Götet..

Dessutom ska jag snart träffa LG och hämta upp två bilar och 9000 frukostpåsar inför imorgon då:

viiii draaaar till fjäääällleeen - fest hela kvällen! (troligtvis ingen fest men jobb istället) Ute och gliiider med snowboard och skidor! 

Puss från en gammel get

• Gå till banken och fixa bankkonto - CHECK!
• Gå på arbetsintervju på KIWI - CHECK!
• Få jobbet på KIWI - CHECK!
• Diska all disk som inte fick plats i diskmaskinen - CHECK!
• Laga pannkakor som överraskning till Mican - CHECK!
• Städa hela lägenheten från topp till tå - kök/badrum/sovrum/vardagsrum/hall - CHECK!
• Tvätta två tvättar á 2,5 h - CHECK!
• Kolla upp hur jag ändrar skattekortet - CHECK!
• Beställa pinkoder från norska skatteverket - CHECK!
• Komma på vad jag som skall lagas till middag - CHECK!
• Uppfinna en ny rätt (fiskpinnesås) - CHECK!
• Laga middagen till Mican - CHECK!
• Ha middagen färdig tills Mican kommer hem från jobbet - CHECK!
• Systematiskt gå igenom varenda universitet/högskola i Sverige på internet - CHECK! 
• Bädda om sängen - snart CHECK!

Jag tycker att jag har gjort rätt mycket idag ändå. Nordea kontokort kommer inom 10 dagar. Måste dock tillbaka för att fixa internetbank. Mitt skattekort säger att det ska dras 36%, Micans säger 17% men vi vill båda ha ca 23% så det är ju lite dumt. Men jag har beställt pinkoder så att jag ska kunna ändra detta själv på internet men det kommer nog ta ett tag. Tydligen kunde man inte ringa och ändra. Funderar på om det är värt att åka in till Oslo och fixa det på skatteverket..

Jag var på arbetsintervju på Kiwi (mataffär) och det gick jättebra. Ska på upplärning på fredag. Det är väl inte jättemycket tider än men det kan nog bli lite mer senare hoppas jag på. Hela tanken är att jag ska läras upp till att bli låsansvarig på sena kvällar, men det är lugnt eftersom jag bor ca 5 minuter från plus att det nog är nice OB.

Sedan gjorde jag pannkakor till Mican som överraskning fast hon kom på mig innan det var helt klart. Glad blev hon minsann! Synd att vi inte hade varken nutella eller glass. Sedan drog hon till sitt kära jobb och jag tänkte att jag skulle utnyttja dagen.

Jag tog hand om all disk i köket och städade otroligt grundligt. Mamma du skulle sett mig! Damma, dammsuga, skura (låg på knäna med svamp i köket hahaha), torka, gnugga.. Håhåjaja. Otroligt fint var det väl i en timme. Nu är det redan skitigt på vårt vita köksgolv. Dagens tips: SKAFFA ALDRIG VITT KÖKSGOLV!!!

Två maskiner tvätt. Det är väl märkvärdigt att det ska ta 2,5 h för en normal tvätt? Knäppt! i USA var det minsann 50 minuter så var allt klart, sjukt nice.

Dessutom har jag hunnit med att prata med både mamma och pappa under dagen. Måste nog också meddela min kära syster Adeline om mitt jobb så att hon inte blir sur och grinar över att jag aldrig berättar något för henne.

Sedan kände jag att det var dags för middagsplanering. Micaela slutade jobbet kl 20 och jag insåg att hon skulle vara vrålhungrig och ville göra något åt det. Synd bara att vi knappt har någon mat förutom pasta och att jag inte orkade gå och köpa nåt svindyrt i proteinväg. Men fiskpinnar har vi mängder av! (Börjar tröttna..) Fast lite tråkigt med bara fiskpinnar och pasta så jag hittade på en:

FISKPINNESÅS!

Otroligt stolt är jag över min fiskpinnesås. Hemligt recept också. Sjukt god men sjukt mättande. Rätt mycket grädde där..

Dessutom har jag idag oroat mig över hur liten koll jag har om jag nu vill börja plugga, vilket jag borde. Drömmen är ju verkligen USA men både mamma och mitt sunda förnuft har väl i princip dödat den idéen nu. "Varför studera i USA när det är svindyrt och då skolsystemet är så otroligt bra och gratis i Sverige?" säger hon. Det är väl ganska vettigt tänkt. MEN.. MEN JAG VILL TILL USA. Ju. Så jag försökte få en överblick över detta mitt probläm.

Därför googlade jag fram en lista över Sveriges alla högskolor och universitet och gick systematiskt igenom varenda en för att hitta skolor med utbytesprogram i NY eller NJ. Tror ni jag hittade nåt? NAEJ det kan jag inte påstå. Inte har jag fått någon koll på detta med plugg heller men det var ju ett bra försök. Har också tittat närmre på arkitektprovet för att gå på Chalmers men jag blev livrädd bara jag tittade på hemuppgiften så jag vet inte hur det blir där. Senast inlämning 15e april också.



Så nu ligger jag här i min säng (som skall bäddas med rena lakan så fort tumlarn är färdig!) och har precis ätit en välförtjänad (tycker jag) mars.

Wow - sjukt odjupt inlägg för att vara jag. Fast inte blev det kortare för det....

/IP

Igår gick jag och Micaela från att ha noll kvällsplaner - förutom att Melodifestivalen var ett måste - till att ha alldeles för många. Det slutade med att vi efter en sjukt god Spaghetti Carbonaramiddag stressade iväg mot Arvid och Melodifestivalen. Tyvärr var vi lite sena i starten och hade inte kollat upp T-banetiderna ordentligt. Vi sprang som idioter och så gick det ingen när vi trodde. Vi tänkte att vi kanske hinner se några minuter mer och vi gick till trikken. Men det tog 20 minuter att gå, snabba var vi, och när vi slutligen hittade fram (imp på Mican som hittade, jag hade noll koll) hade vi ändå missat 2 låtar. Jag var helt lyrisk under hela programmet, jag älskar sånt här, åtminstone när det är bra låtar med och det var faktiskt flera bra för en gångs skull. Det hela blev ju bara bättre av att en gäng fiskebäckare kommit upp och hälsat på Karlssonnarna, nämligen TS, Larsed & Putte! Och som om inte melodifestivalen var show nog, CP-Samuel hade sin egna show under hela kvällen som var otroligt underhållade. Detta tyckte alla, utom Arvid som skämdes sönder, vilket i sin tur bidrog till ännu mer hysteriska gapskratt!

Det verkar inte vara jättemånga som håller med mig när jag säger att rätt låt vann! Fast å andra sidan, Sverige har ju faktiskt röstat så det borde finnas rätt många som håller med mig. Vart har ni tagit vägen? Jag är totalt imponerad av Anna. Hon har verkligen en speciell röst. Jag kunde först inte bestämma mig för om jag gillade det eller inte men det är väl någon slags irriterande kärlek som växt fram. Hon utstrålar en sån känsla som gör mig galet pepp och lycklig när jag ser henne. Låten och texten är kanon så jag tycker faktiskt att hon är mycket värd en vinst. Dessutom tror jag att hon kommer va ett bra bidrag i Eurovision. Jag menar, det är ju inte som att Sverige längre har så stor chans när alla andra konstiga länder bara röstar på varandra med sina konstiga låtar som jag inte förstår mig på. Men en liten söt, duktig, blond flicka borde väl ha någon chans. Hur kan man inte tycka om henne?

Sedan tror jag knappast att någon annan av artisterna igår skulle blivit gladare än Anna. Det är ju mycket roligare att förändra någons liv såhär än att skicka en redan erkänd artist som bara noterar en seger som ännu en grej i raden av musikaliska höjdpunkter. Annas liv lär ju ha vänt pannkaka på en kväll sådär. Kul!





Sedan var jag alldeles lyrisk över Sverige/Norge-battlet. Så himla grymt. Dock var jag lite besviken över att inte Carola kom in och ägde sönder Norges vinnare med Främling, det hade varit pricken över i:et. Höjdpunkten var definitivt Roger Pontare. Jag har nog aldrig riktigt förstått vilken grym låt det är. Vilken känsla, det är så mäktigt. Det känns genuint och äkta, jag blev alldeles varm om hjärtat när jag hörde den. Någon slags moderlandskärlek kände jag. Detta ska absolut bli min nya pepplåt från och med nu! Lycka!



Jag har nog en ganska kul musiksmak när jag tänker efter.

Idag skulle jag och Micaela med LG och kolla skidhopp i Holmenkollen men det blev inget med det, kanske skidskytte nästa helg istället. Man vet aldrig med oss. Just nu har jag och Mican planer på att hänga med LG i tre dagar i påskveckan och jobba. Dela ut 9000 frukostpåsar, få liftkort och hotellrum och bara åka bräda efter jobb i Hemsedal och två andra fjäll. Kul va? Ja det tycker vi!

Ny dag, nya tag! Söndagsdeeeega..

Det är alldeles för många tankar. Varför vill man alltid vara där man inte kan vara? Varför vill man göra det man inte kan göra? Varför är man aldrig nöjd? Varför vill man alltid ha något man inte kan ha, nå dit man inte kan nå? Eller åtminstone nån dit man inte är just nu. Varför kan jag inte bara njuta? Jag vet ju att jag kommer att sakna det jag har nu, sen. Varför kan jag inte leva nu? Varför strävar jag bara bakåt och inte framåt? Varför saknar jag allt som var istället för att tänka att det som är nu, det kommer ju snart bli då, och då borde jag tycka om det nu istället för att komma på sen att jag tyckte om det då, då som är nu, just nu.

Det finns ju ingen mening i att sakna det som var, det kommer aldrig tillbaka. Men varför gör jag det? Varför kan man inte styra något? Varför har jag inte kontroll över något just nu? Jag vill ha det. Jag vill ha kontroll över nu. Över då. Över sen.

Jag har så otroligt mycket. Det är inte klokt. Det finns så många som inte har något. Ändå är det så tomt. Jag har så otroligt många vänner, så otroligt fina vänner och en underbar familj. Varför är det så ensamt? Varför känns det så meningslöst? Jag är tacksam, jag vill vara tacksam, men ändå kan jag inte. Det går nog inte att bli nöjd. Men varför ska man hålla på och kämpa då. Om man ändå inte når dit. Och nu känner jag mig helt patetisk när jag läser vad jag skriver. Vad har jag att klaga på? Vad har jag för problem? Jämför man med andra är mitt liv säkert perfekt. Jag har allt jag behöver, mer än så. Det känns ändå meningslöst.

Jag saknar. Saknar saknar saknar. Jag vet inte vad jag saknar. Jag saknar allt, men jag vet att allt det jag saknar, där jag önskar att jag var, det var aldrig perfekt ändå. Jag saknar en drömbild av vad som varit som egentligen aldrig fanns. Jag inbillar mig att saker och ting varit perfekta, förtränger allt dåligt. Det kan jag inse, förstå. Men det känns ännu värre. När jag väl förstår att jag saknar något jag antagligen inte ens vill ha, då är det som att ramla utan slut. Då har jag inget att hålla fast vid. En drömbild är bättre än ingenting.

Jag vill börja om. Jag vill inte ens vara jag. Jag trivs inte i mig själv. Varför är det så? Vad är det jag vill egentligen? Vart ska jag gå. Jag kan inte gå bakåt, jag måste gå framåt. Jag kan inte stå still. Jag vill bara veta vad jag vill. Jag behöver en plan, kontroll. Hur ska jag kunna gå om jag inte vet var jag ska gå, när jag inte ens vet var jag vill gå. En omöjlig plan är bättre än ingen plan. Med risk för stor besvikelse. Jag vill bara ha en person i fickan som jag kan ta fram då och då som bara kan krama mig tills jag somnar, ta hand om mig tills allt är över och ordna allt som inte verkar finnas någon lösning på.

En annan sak jag alltid undrat över förr. Vad skulle de med en näsduk till i alla filmer när de lipar? Tänkte alltid det räcker väl att torka ögonen då. Nu vet jag varför. Jag känner mig så fruktansvärt patetisk. Löjligt. Underbart också att hela världen fick veta det.

Jag kan inte sova. Livet känns så onödigt. Jag har sagt det förr. Varför ska man födas, försöka bli någon, försöka göra nåt, sträve efter något slags mål tills man slutligen bara dör. Vad är det bra för? Livet kan vara kul. Jag vet inte hur mycket jag kan skratta på en dag. Ändå. Så ihåligt. Det väger inte upp. Vad ska det väga upp? Jag vet inte ens vad jag pratar om. Vad är det som är fel? Jag kan inte beskriva det, inte sätta ord på det. Det är bara ett hål. Eller kanske en klump. Som inte borde vara där. Där är felet. Men vet man inte vad det är kan man inte göra något åt det.

Folk går in i väggen, folk bryter ihop. Folk sörjer närstående som dör och ser sina liv bli förstörda. Vad har jag att komma med? Jag har ingen dålig barndom att skylla på. Jag har inga livskriser som förklaring. Helt idiotiskt. Jag borde vara så fruktansvärt glad, lycklig och tacksam. Men ibland vet man bara inte om man är på rätt spår.

När man inte vill vara med, vad gör man då? Kan man stoppa lek?

(Och vet du vad? Det är faktiskt inte ett DUGG synd om mig. Det är bara jag som får för mig det då och då. Och jag tror helt och full på det själv. Men så är det inte, inte ett dugg synd om mig. Jag borde inte få lov att blogga.)

Jag tryckte på knappen. Spara. Poff. Så stod det -Issa gick från att "ha ett förhållande" till "singel".- Så enkelt det var. Jo tack, jag visste att det bara var att trycka på knappen. Det är okej. Jag har ju ändå haft en månad på mig att välja mig vid tanken så "poff" var kanske fel uttryck. Fast facebookstatusen sa ändå poff i sig. Offentligare kan det nog inte bli. Jag får väl förstå att jag är på andra sidan atlanten.

Appropå facebook så tror jag nästan att jag borde gå i rehab för det. 843 vänner. Jag är taggad i 1095 bilder. 59 upplagda album med sammanlagt 1843 bilder. Är det ok? Tveksamt. Ändå är det vad jag längtar efter så fort jag är en meter från min dator. Ska bara kolla lite. Hur kan något vara så fruktansvärt beroendeframkallande? Mamma och pappa skaffade facebook under de två veckorna då jag var hemma mellan USA och Norge. Mamma blev beroende på en dag (glömde laga middag) och pappa är inne på chatten nästan lika ofta som jag.

Faktum är att pappa nog faktiskt idag har varit anledningen till flest skratt. För 5 minuter sen sa jag till Mican (som ligger med sin dator i sin säng brevid mig som ligger med min dator i min säng) att pappa nog faktiskt ibland kan vara mycket roligare att chatta med än kompisar. Skämt på skämt på skämt på ordvits på skämt rullar fram. Vissa sjukt spontana, vissa sjukt eftertänkta. Jag berättade för pappa att jag var singel. Första kommentaren jag fick var: "The hottest single in town!" Haha. Fortsatt av "Det var faktiskt inget skämt, mina töser är de vacraste i hela världen." och sedan "vacKraste, inte vacca = ko på spanska."



Fortsättning: "Det var däremot ett oplanerat skömt. skämt. fy för små tangenter. Lider nog av tastaturi (tastatur=tangenterna på norska)" Lite senare berättade han att han började spontanskratta falsetthysteriskt, som Homer Simpson. Lite senare berättade han hur han stekt fläsk med ett kastrullock som sköld när det skvätte fett i hela köket. Nu är jag inte lika rolig som pappa så att jag kan beskriva detta lika roligt, men jag kan tala om att det VAR väldigt roligt och att jag skrattade väldigt mycket. Tur att pappa finns!

Dagen i sig har varit en bra dag. Det började med att jag vaknade, kollade klockan och såg hysteriskt att den var 9.40. Alla andra dagar har vi gått upp 9 så jag trodde att vi var försenade men tydligen skulle vi gå upp 10. Jag gick ändå upp, trots detta blev det stress och panik innan vi skulle med T-bane in mot centrum. Jag slängde i mig för varm gröt för snabbt och sprang hysteriskt runt och letade efter mina lägenhetsnycklar som jag inte hittade. (Visade sig att Evelina hade dem, TUR!)

4 Ringen 4 minuter stod det på hållplatsen. Vi hann! Det är så underbart med T-bane som när det står "nå" så kommer den "nå". Nu alltså. Fast på norska. In till Nationaltheatret, sedan mot Adecco där vi hade varsin arbetsintervju. Min första riktiga egentligen, i mitt liv. Det var faktiskt kul! Jag tyckte att jag hade ganska många smarta saker att säga. Jag vet dock inte hur smart jag var när hon frågade vad jag hade för egenskaper som kunde förbättras och jag svarade att jag inte kunde komma på något dåligt. Det var faktiskt sant, just i den stunden. Jag hade varit så fokuserad på att komma på bra saker med mig själv.

Nu kommer jag på alla möjliga dåliga saker med mig, men det är ganska många timmar försent. Adecco är förövrigt en bemanningsbyrå och vi hoppas nu på jobb därigenom. Eller jag hoppas på jobb på vilket sätt som helst, jag har ingen aning om hur många jag sökt. Jag har gått runt på stan och gett mitt CV till massa butiker. Jag har sökt på internet, jag har gått till dagis, mataffärer, kiosker. Jag har mailat hit och dit och anmält mig på hur många sidor som helst och registrerat mitt CV. Jag tror minsann att detta ska lösa sig! Det måste det, det måste vara meningen att det ska fixa sig. Det tror jag faktiskt. Förhoppningsvis innan nästa hyra ska in.

Annars har vi det så mysigt här jag och Mican. Jo, vi är 4 men Evelina och Stina har jobbat så mycket att man knappt ser dem. De sticker innan vi vaknat och kommer hem sent på kvällen. Stackarna, sliter för nästan ingenting.

Sedan lagade vi mat. Biffar med färsk pasta och sweetchili/cremefraichesås. Ugnsbakade morötter. (Mican hade lingonsylt till också) Allt var gott utom biffarna. Jag börjar förstå vad mamma menar med att man måste ha lök i vissa saker. Jag hatar lök. Men biffar utan lök är faktiskt skitäckligt. SKITÄCKLIGT. Man känner verkligen köttfärssmaken och det smakar samma som det luktar när det är rått och det luktar inte gott och jag blir äcklad och jag vill SPY. SÅ mamma. Du hade rätt, för en gångs skull. Annars har jag alltid rätt.

Nu sitter jag än en gång och slösar bort mitt liv framför datorn. Det är filmdags nu. Jag och Micaela ska se nåt, och imorgon ska vi upp och jobba första riktiga jobbdagen kl 10. Önska oss lycka till. Tur att det bara är uppdukning. Bomben kommer på måndag när vi ska servera för första gången, själva! Hallenadaaar det är nervöst.

Btw. så flyttar stina och eve ut i slutet av månaden och vi behöver desperat en person som vill bo med oss och jag kan bara säga att det är sjukt roligt att bo med oss så det borde inte vara något problem? :)

Puss från "the hottest single in town"!

Världen, Europa, Norge, Oslo, Lambertseter, Langbølgen, 56 trappsteg upp. Där befinner jag mig. Där bor jag. Superduperfint är det. Allt är nytt, fräscht, renoverat i äkta IKEAstil. Svartvitt kök och vi har pyntat med rosa disktrasa, rosa diskborste, rosa grytvante, rosa flingpaket, rosa kokbok, rosa diskhandskar osv. Vi gillar.

Jag och Mican flyttade in i vår lägenhet i måndags, snart en vecka sedan, och dessutom bor Stina och Evelina med oss nu. Allt funkar kalas. Utom internet. Vi har inget internet än. Egentligen. Frågar du mig hur jag kan blogga? Jo. Vi har grannar. En granne har ingen kod på sitt trådlösa. Det fungerar längst in i kökshörnet och där står jag och Mican och knör oss med våra laptopar. Men det är faktiskt otroligt störande att inte ha ett fungerande internet som inte avansluter sig varannan minut och är görlångsamt när man behöver internet till allt allt allt. Söka jobb, kolla Tbanetider, kolla upp hur man gör allt i Norge som bank och skattekort och ja ALLT!

Men vi är sjukt glada ändå. Vi har nog roligast i världen. Det tror vi iallafall. Ingen som skrattar så mycket, åt egentligen ingenting. Eller så är vi bara hemskt roliga.

Vi kom alltså i måndags. På onsdagen träffade vi mina goa norska kompisar Eline och Malin som direkt ringde sin chef, fixade intervju till oss och på torsdagen hade vi jobb. Dock bara extra men verkligen jättebra att ha nåt iallafall!

Igår, Lördag var vi på upplärningsdag från kl 9. Till..tja... det obligatoriska slutade väl vid 8 men vi gick väl inte därifrån förrän midnatt, missade sista T-bane men hittade en trikk (spårvagn) med hjälp av en snäll ny arbetskamrat, Simen som hjälpte oss hem. Dagen var superkul! Vi ska alltså jobba på Ullevåål Stadium (Ullevi säger jag.. lättare så) och servera i VIPlogerna under fotbollsmatcher och konserter. (Green Day 4juli!! inte för att jag älskar dem men ändåå hallå de e lite kuul) SYND att mina fingrar är för små för att kunna bära tallrikar tre åt gången och samtidigt duka av och skrapa av rester och ha sig haha. Kommer bryta lillfingret. Orolig faktiskt.

Timmar av fakta och upplärning, brandsäkerhet, brandövning osv. Sedanb började det roliga! Vinprovningen gjorde mig nästan lullig. Tänk att få lön för en dag som denna? Otroligt! Sedan lekte vi lekar, delades in i grupper och alla fick välja ett tema för en annan grupp. Vårt tema blev Esel. Jaha? tänkte jag. Esel? Åsna betyder det! Hahaha.

Vi skulle ha föreställningar införde andra under middagen. Vi fick dock göra innan middagen eftersom Eline skulle hem. Vårt 3minutersdrama handlade om en hjärtekrossad Åsna som upplevde sin kära Donkeyboy vara otrogen med "otrogenåsnan", alltså utroesel. Jag hade den bästa rollen: OTROÅSNEBAKDEL! HA HA HA. Aldrig har ni sett en sexigare åsnebakdel svänga med rumpan ;) Jag har ingen aning om vad som försigick under vår föreställning eftersom jag aldrig sett den utan bara hört genom min kostym som bestod av två Tshirts uppe och nere och sedan huvudet instucket i Johannas (tror ja hon heter) Tshirt.

Donkeygirl blev så ledsen att hon blev jättefull på UBC (det heter så där vi jobbar) vinprovning och sedan gick hon ner  på Klagret för att hitta mer öl och hittade då änengång Donkeyboy otrogen med otroåsnan och då blev plötsligt PartyDonkeyGirl en PyromanDonkeyGirl och tände eld på Donkeyboy och Otroåsnan och vi dog och sedan stod det Donkey på menyn för gästerna i VIPlogen. Hahaha vi hade nog roligare än publiken iallafall, jag garvade konstant utan att veta vad som hände utanför otroåsnebakdelen...

Här har vi Mican och Lars-Gunnar, vår chef kan man säga. Hovmästaren på fönsterlogerna! Sjukt kul kille!

Sedan middag och gratis vin och öl och det slutade KUUUL med värsta festen med cheferna och alla som jobbar där och dans och lekar! ÄLGENleken (HARE HARE HARE fast fylleversion) plus hela havet stormar var galet kul! Tydligen är det såhär efter VARJE lördagspass också. Haha vi trivdes.

Idag ska vi nog baka kladdkaka jag och Mican.


Micans grupp med tema Erotisk Rap!

Liker bruden med värmelys på pupperne!

Mican var sista tjejen men sen åkte hon ut.. Jag åkte ut tidigare. Roligast var när jag och Mican tydligen ställde upp i någon slags danstävling men tyvärr var det ingen som hejade på de svenske jenterne så vi åkte ut där med! KONSTIGT tycker vi för vi var grymma på vår Grease-dans!


Jag tror ändå att vi gjorde ett ganska kul intryck första dagen på jobbet.

Då bär det av mot Norge om en halvtimme! (Med ett litet stopp på Ica Maxi Stormarknad eftersom maten ska vara så svinigt dyr i Norge..!) Mican o Gittan drar från Näset nu och jag är väl i princip redo.. tror jag. Eller?

Jag är ganska så glad också, givetvis för flytten, men också att min dator fungerar igen. Den var död i två dygn men efter hjälp av ett antal datornördar, speciellt en Axel, så har jag lekt Linux Hacker och gjort backuper på nästan hela datorn, recover:at den och installerat en massa nya drivrutiner och haft mig. Detta tog väl också nästan två dygn i sig. TUR att det löste sig, kl 3.40 inatt var allt slutligen klart och jag kunde få sova 4 timmar innan det var dags att stå opp som man säger i Norge (Vakna tydligen).

Dags att visa mucklerna och bära väskor och grejor. :) Tadaaa!

Peace out