I don't mind
En av de slappaste helgerna någonsin. Jag har hållit mig på Lambertseter hela helgen eftersom jag egentligen inte haft någon anledning att dra in till Oslo. Tanken var att jag skulle in och shoppa, men med ett shoppingcenter 2 minuter från mig kunde jag likagärna göra det där. Lego till pojkarna (så svårt att veta vad de gillar nuförtiden, har inte träffat goingarna sedan januari. Salladsbestick till H&J, och har redan köpt världens sötaste picknickkorg till Eli. Fy vad jag längtar efter dem. Inte många dagar kvar tills jag åker, 6 aug. Sexte som jag råkat säga två gånger, vad hände där!? Pinsamt. Jag kan nu konstatera att jag varken kan svenska, norska eller engelska ordentligt.
Även om hela helgen på något sett haft en skugga av Bomben, skjutningarna och alla hemskheter, nyheterna har stått på en hel del hos mig, så känns det ändå som om man är isolerad här borta. 20 minuter från city och det känns som andra sidan jordklotet. Det är för overkligt för att ta in, omöjligt att förstå. Jag borde bli så mycket mer berörd. Men här har helgen mest handlat om regn. Varje dag har det regnat, solen har tittat fram emellanåt och jag hann tillochmed utnyttja min nyinköpta, rosaprickiga soldyna från Nilles (favoritaffär, billig skit!).
Jag och Emma såg filmen Midnight in Paris och en fras som verkligen fastnade var när tjejen från skivbutiken sa till killen "I don't mind getting wet". Tydligen ansåg de att Paris var vackrast i regnet. Jag har tänkt på det där, varför är man så hemskt rädd för regnet? Akta frisyren, sminket, man vill inte vara blöt hela dagen och frysa osv. Så tänkte jag vidare, om man tar bort alla de detaljerna, så är det ganska mysigt mer regn. Avslappnande, härligt. Så häftigt att det kan komma så mycket vatten från himlen.
Ett lokalt regn, himlen verkligen öppnade sig, anföll när jag skulle gå hem från Lambertseter Senter. Så jag packade in alla inköp, väskan och allt i påsar och gav mig ut. Folk stod kvar och väntade ut regnet, stirrade efter mig. Hade de vetat att jag var svensk hade det väl bekreftat alla misstankar. Haha! Var dyngblöt på 30 sek. Härligt!
Idag har norsk TV varit så snälla, iochmed alla hemskheter, och ställt in alla vanliga program och visat filmer hela dagen lång, utan pauser i filmer eller mellan. (Är på 6e filmen för idag nu!). Men mamma påpekade att jag inte borde ligga inne hela dagen vilket väl var vettigt. Och igår hade jag tänkt gå ut och köpa Dotskakor (favorit) men det blev inte av så jag tänkte jag kunde ta det idag. Så imorse insåg jag att KORV, alla affärer är ju stängda i Norge om söndagar. Kommer aldrig vänja mig vid det. Men så gav jag mig ut i spöregnet, på med sportBH, joggingskor och hela kittet! Folk bara stirrade på mig, som vanligt?! Måste vara kombinationen av att jag studsar fram och att det ösregnade, och kanske för att jag är blond? I dunno.
Så jag var ute i över 1 h i spöregn för att leta efter DOTS. Fann dem inte, men på 7eleven på Nordstrand hittade jag något ännu mycket bättre. HALFBAKED. ÅH , lycka. Kom hem helt dyngblöt, in i duschen och hamnade i soffan för den 6e filmen för idag med min älskade glass! Och det var dessutom ett alldels extragott exemplar av glassen. Massor cookie dough, kletiga browniebitar (de är så ofta torra..) och bara SUPER YUMMY. I helgen kommer Ballex och det blir NICE!
Bombens dag i Oslo 22juli2011
Där satt jag i godan ro på jobbet, 15:20 och det var 40 minuter kvar på arbetsdagen. Vi satt 6 personer i ett öppet kontorslandskap, hälften är på semester. En lugn dag, ovanligt få telefoner, jag satt inte ens på telefon på hela dagen utan pysslade med annat. Lätt uttråkad, lätt irriterad över att jag upptäckt att en massa fel blivit gjort som lett till att jag tvingades göra om en del av mitt arbete.
Så smällde det. Helt otroligt högt, hela byggnaden skakade och fönstren skakade, buktade inåt, liksom bubblade som om de inte alls var av glas. Som ett helt annat material, mjukt, som vatten i form av en våg. Kollegor hoppade upp, det första som slog oss var att blixten slog ned i vår byggnad, i vårt fönster. Så nära kändes det.
Vi gick fram till fönstret, försökte öppna fönstret men persiennen som är trasig gör att man bara kan öppna några centimeter och allt vi kunde se var att människor stannade till ute på gatan. Alla såg åt ett håll, men vi såg ingenting. LH sa att det måste varit någon slags explosion.
Jag undrade i mitt stilla sinne om det sprängts hos oss, det är ju ändå en bank. Men inget hände, så i skärrad stämning fortsatte alla jobba. Jag har väl aldrig varit med om liknande, men jag ogillar min känslokalla inställning. Att jag bara blir sjukt ivrig, nyfiken och tycker att allt är så fruktansvärt spännande. Samma minut som smällen hade jag börjat skriva en ny facebookstatus, om att blixten slagit ned i just vår byggnad; YES JAG ÄR I CENTRUM. Osmakligt.
Men det var ingen blixt, det var inget oväder alls, trots alla nyheter om att det skulle regna och blixtra. Det började lukta rök och inom 10 minuter började nättidningarna och nyhetssidorna uppdateras, endast fragment och inget sammanhängande. Bomb. Oslo. Regeringskvarteret. Radion sätts på och vi går fram och tillbaka mellan egna skrivbord och radion för att få veta vad som hänt.
Bilder börjar poppa upp, helt otroligt. Vi kan inte fatta. Folk börjar ringa till nära och kära, för att se att alla är OKEJ. Panik när folk inte svarar. Jag bara skriver till mamma och pappa på facebook att allt är lugnt, innan de ens visste om att något hänt i Oslo.
När jag slutat går jag förstås, så äckligt nyfiken som jag är, en omväg till bussen hem. Via avspärringarna. Bara på bortesta delen av kvarteret brevid, andra sidan Karl Johan, såg jag glas överallt på marken längs byggnaden. På andra våningen, på H&M, stod en butiksarbetare i skyltfönster och sopade glas. Ja, ett skyltfönster utan fönsterglas.
Några meter bort, efter Stortorvet, var det redan avspärrat och även på Glasmagasinet, ironiskt nog, hade fönstren blåsts ut av trycket från bomben. Längre än så kom jag helt enkelt inte, kunde som max runda Glasmagasinet och allt man kunde se var krossade fönster och avspärringar, poliser och ambulanser.
Sedan tog jag helt enkelt bussen hem, valde buss över tunnelbana, och nu sitter jag här i soffan 20 min från centrum utan att fatta vad som hänt. För overkligt, jag är inte alls så berörd som jag väl borde vara. Nyheterna är på, kanalerna har ställt in programmen och nyheterna kör nonstop. I skrivande stund har 7 dött, 2 svårt skadade hittills. Dessutom är det en galning som är utklädd till polis som skjuter någonannanstans samtidigt.
Jag har lovat mamma att inte åka in till stan, så det blir en lugn kväll. Jag har köpt ostbågar som tröst. Väldigt bra. Inte för att jag behöver tröstas, mer less på att jag inte fick nåt att göra ikväll.
H&M utan fönster på andra våningen.
Glasmagasinet - glassplitter.
Glasmagasinet, sedan var det stopp.
Okrossbart glas som bara vikt ut av trycket.
Såg flera ambulanser i full utryckning.
Fönster - utan fönster.
OSLO!?
SevenEleven!
Jag trodde inte jag skulle sitta med en laptop i knät innehållandes ett fotoalbum som heter "bombningen". Overkligt. Ser bilder från VG.no och på TV; första tankarna är bara att det där är inte Oslo. Det är Ryssland eller något. Kosovo sa Lars-Gunnar i telefon alldeles nyss.
hur mycket kan man gøra på en helg i Oslo?
Fina Emma har hælsat på mig i helgen! Hon kom fredag nær jag slutade jobba och vi åkte hem till mig før middag + myskvæll med popcorn + ostpopcorn. [Mamma! Viktig info, det finns nog en tanke med att norska ostbågar ær sjukt mkt dyrare æn svenska, før de smakar mer ost och ær sjukt mycket godare också!] Mm.
Lørdag ringde klockan vid 8. Emma ær ju sjusovare så vad gør man inte ;) Helt otroligt vad mycket man kan hinna med om man går upp så tidigt! Så begav vi oss in mot Oslo med planen att turista så mycket som møjligt, med mig som guide då. Ja. Det kunde ju gå hursomhelst. Jag vet inte hur bildad Emma kænner sig på Oslo-området men vi fick uppleva/se rætt mycket i ett regnigt och kvavt Oslo:
- Grønland (hittade en marknad med mest bara skræp..men æven spisar. Ganska spænnande)
- Oslos Operahus (vi kænde oss vældigt arkitekt:iga)
- Jernbanetorget (fin tiger)
- Karl Johans Gate (shopping - REA! BIKBOK x 3)
- Stortinget
- Slottet
- Aker Brygge (bryggstrosande + shopping)
- Majorstuen (Zimba var stængt...)
- Holmenkollen (Premiær før mig! Vi åkte skidhoppssimulator, skitkul!)
- Premiær før Emma med Chai Latte
- Akker Brygge igen - mjukglass ær viktigt.
Vi tog T-bane/buss hem och stupade i soffan med nya chips/sombreros och vægrade røra oss mer utom till sængen, eftersom vi hade skoskav/blåsor på føtterna. Emma, NYA skor en helg som denna?! ;)
Söndag morgon började med frukost och ungefär NOLL planer. Jag hade hoppats på finfint väder så att man kunde bada eller något, eftersom allt är stängt på söndagar i Oslo (buuuu). Men HEJ molnen, de var inte på vår sida. Vi satt i min säng och pratade om hur dålig förlorare Emma är och hon berättade hur det brukar gå om hon spelar minigolf med familjen, där inte enbart Emma är dålig förlorare. MINIGOLF! tänkte jag och googlade. Ekeberg Minigolf, PERFEKT. Kollade bussen, 4 min tills den skulle gå! HEJPANIKSPRING. Kom på i farten; Emma! Jag kollade bara vilken tid första bussen gick, inte var och till vilken vi skulle byta.
Skulle vi ge upp, gå tillbaka och vänta en halvtimme? NO WAY. Vi sprang, vi hann. Vi listade ut hur vi skulle åka med hjälp av vagt minne, logik, hjälpande hund-ut-och-gå:are och några få minuters surf på min kontantkortsmobil (för övrigt äger jag inte ens denna fina Xperia x10 Mini - den är till låns av LH på jobbet). Vi hann. Vi kom fram. NU DÅ? Vi såg många andra sportsplatser, men inte minigolf. Snilleblixt; kartan på busshållplatskuren gav oss en hint och vi började gå i den mest logiska riktningen. Emma tyckte att vi borde svänga, vi svängde. VIPS hittade vi en minigolfbana.
Vi hånade den andre när det gick bättre för oss själva, hyllade våra framgångar och pikade den andres motgångar och sura grimarser. Fast på ett ganska trevligt sätt, på ytan. Haha. TYVÄRR förlorade jag. Fast...vänta nu. Om vi kollar protokollet så kan vi lätt se att Emma måste ha räknat fel. Hon har nog glömt plussa ihop alla hennes 81:or, 91:or, 21:or och 31:or. Trodde hon att hon fått hole in ones eller vadå? Hon tror hon raknats BRA, medan jag hamnade VANLIG; Men nä.. granskar vi protokollet står där KLART OCH TYDLIGT OBRA och OVANLIG. Ovanlig som i speciell, på ett bra sätt. VÄLDIGT OTROLIGT JÄTTEBRA var jag alltså. Oh ja.
Snabbt hem igen för att äta lunch; toast som picnic på balkongen i solen. Jag är inte van vid att gå upp så tidigt på helgen så att man måste äta två mål mat på samma dag, väldigt konstig rutin Emma hade... ;) Sedan gick vi en liten promenix, skulle hälsa på Sofia och kolla hur renoveringen framskred i hennes lägenhet men ingen hemma. Vi köpte biobiljetter till kvällens "Midnight in Paris" och hade nu några timmar före dess vi skulle spendera. Mat skulle hinnas med också.
Min grundidé, bad, låg fortfarande och purrade i bakhuvudet. VI GÖR DET! Det var molnigt men varmt! Upp i lgh, låna ut bikini till Emma, inse att vi inte hinner första bussen o nästa går om 30 minuter. Slappar, går ner i ganska god tid. Ser bussen komma bakom oss, PANIK IGEN!! Sprang som idioter, stackars emmas häl som mått dåligt sen i höstas. Busschauffören skrattade och sa "Ni sprang ju 200 meter!!", vi satte oss lättade på bussen; BARA FÖR ATT INSE ATT DEN SVÄNGDE ÅT FEL HÅLL!
Då mindes jag att förra och enda gången jag åkt buss ner till Nordstrands Bad, hade jag stått på den vanliga sidan vägen för att inse att jag ju skulle åt andra hållet. Det hann jag inte komma på denna gång. Hade inte reflekterat över att bussen kommit 5 minuter tidigt. Av på nästa hållpalts, se att det är 3 minut till bussen kommer till första hållplatsen. SPRINGER I PANIK HELA VÄGEN TILLBAKA, för att hinna med bussen! :D
Väl framme vid badet är det rätt gött att bada iochmed allt spring. Hann med några konstiga grodhopp och kanonkulor. Jag hann också hjälpa två killar i typ 12årsåldern att bestämma vem som skulle hoppa först. De förde en livlig diskussion om varför just den andre borde hoppa först i några minuter tills jag avbröt dem och sa "BARA HOPPA SAMMEN!" och de stirrade på mig, vågade inte göra nåt annat och sa "öh..ja de kan vi ju göra" och plupp så var de i sjön.
Dags att ta bussen tillbaka igen; den var 9 minuter sen. Lite ångest med tanke på att vi bara hade 2 min på oss att byta i Ljabru. (TACKA MICAN för att hon köpt ett veckobusskort när hon var här i början av veckan som emma köpte, annars hade vi ju aldrig pallat åka buss som galningar lika spontant och oplanerat) När vi hoppade på en buss förstod vi varför den var sen. Jag undrar varför de låter en gammel gubbe ha uppläring på att köra buss MED PASSAGERARE PÅ. Han skulle säkert bara lära sig vägen men det kändes som han aldrig kört buss förr, så långsamt, körde på kanter och kunde knappt öppna dörrarna.
Fick vänta 20 minuter eller nåt på nästa buss = tidsplaneringen gick i stöpet. Middagen (Köttfärssås & pasta) fick lagas i überfart och slängas in på 5 minuter för att hinna till bion. Vi hade bett killen om bästa platserna, tur vi hade samma smak som han för vi hade helt klart de bästa platserna. Väldigt fin film! Jag gillade den. Men sen när jag kom hem kom jag på en ännu bättre handling till den. Nog om det.
Jag var helt slut efter en dags kul aktiviteter med flängande hit och dit och vi skulle upp före 6 på morgonen så vi gick och la oss rätt tidigt. Och sedan var det bara att komma sig upp, åka in till stan, lämna av goa Emma på busse, köpa en latte to go (SÅ VUXENPOÄNG!!!) och sätta sig på jobbet. Kom först av alla och jobbade 9½ h när jag ändå var igång. Lika bra liksom.
TACK FINA EMMA, min piff, FÖR EN JÄTTEKUL HELG! :)
KRAM Puff
