isabellejimsdotter

Idag hade vi en 2 timmars föreläsning om stress för arkitektstudenterna. Ganska tydligt att vi är en rätt stressad sektion. Det jag dock fick ut av föreläsningen var väl ungefär att JA, jag är äckligt stressad och hade de flesta symptomen och JA, jag beter väl mig och är väl ungefär så som man tydligen INTE skall vara. Men det är inte lätt att bara ändra sin personlighet?

2 timmar på den föreläsningen gjorde mig nästan mer stressad, av att missa 2 timmar man kan göra nåt vettigt av. När den var slut övertalade jag minst lika stressade och prestationsångestfyllda Emma att INTE stanna kvar i skolan för att lära sig CAD utan hjälp och cyklade ner på stan för att köpa mappar till fantasiprojekten. Planen var att ta en korv och skynda hem alternativt till skolan igen. MEN. Vi tog till oss stressföreläsningen och bestämde oss för att käka på Wayne's istället.

Skitbra idé! Tills jag insåg att jag ju inte kunde tänka mig äta någon mat som fanns där. Eller någon annanstans. Det blev kanelbulle och chailatte. Jag ville verkligen köpa en varm macka eller något, men jag hade aldrig kunnat äta den. Jag har aldrig varit med om denna känsla innan. Men det går nog över.

Nu sitter jag i soffan och har kollat på TV samtidigt som jag... pluggat. Klart att jag inte kan glömma skolan bara SÅ. Renskrivit dagens arkitekturhistoriaföreläsningsanteckningar och försökt förstå dem. Arga Snickare, Glee, Jersey Shore, Kalla fakta i ett evinnerligt zappande. Tydligen ska man också gå och lägga sig tidigt för att slippa stressen. Hm. Klockan är elva. Jag funderar starkt på att skolka första timmen imorgon.

JAG ÄR HUNGRIG.

Nattinatt