27.06.11
Hittade en fin låt på min iPod. Gillar verkligen Martin Stenmarck, och låten, tyværr
ær han inte bæst på engelskt uttal. Så kombon ær inte perfekt men det får man tænka bort.
ær han inte bæst på engelskt uttal. Så kombon ær inte perfekt men det får man tænka bort.
Got a picture of you
I carry in my heart
Close my eyes to see it
When the world gets dark
Got a memory of you
I carry in my soul
I wrap it close around me
When the night gets cold
If you ask me how I'm doing
I'd say "just fine"
But the truth is, baby
If you could read my mind
Not a day goes by
That I don't think of you
After all this time
You're still with me, it's true
Somehow you remain
Locked so deep inside
Baby, oh, baby
Not a day goes by
I still wait for the phone
In the middle of the night
Thinking you might call me
When your dreams don't turn out right
And it still amazes me
That I lie here in the dark
Wishing you were next to me
Your head against my heart
If you ask me how I'm doing
I'd say "just fine"
But the truth is, baby
If you could read my mind
Minutes turns to hours
And the hours to days
Since it's been forever
That I felt this way
That I don't think of you
@work
Sitter på jobbet och har 8 minuter kvar på lunchen. I Norge har man bara en halvtimmes lunch men tur ær væl det, vad skulle man annars gøra? Det skulle bara gå åt mer pengar om man haft mer tid att døda och hunnit ut på stan. Dagens lunch: grov fralla smørad med nån slags currygegg, lax, nåt vitt klegg och sallad.
Ikvæll blir det middag med jobbet på restaurang, GOTT! Tror jag valde oxfilè men jag minns inte riktigt.. Gillar min roll som rejæl medelålderssænkare!
Tar bussen hem på fredag etter jobb och kommer till GBG kl 20 om allt går som det ska. Tyværr har jag NOLL PLANER så mobbad blir jag nog minst sagt. Kårholmen på lørdag med Adde P, mamma och pappa! :)
Sedærja; back to work.
Ikvæll blir det middag med jobbet på restaurang, GOTT! Tror jag valde oxfilè men jag minns inte riktigt.. Gillar min roll som rejæl medelålderssænkare!
Tar bussen hem på fredag etter jobb och kommer till GBG kl 20 om allt går som det ska. Tyværr har jag NOLL PLANER så mobbad blir jag nog minst sagt. Kårholmen på lørdag med Adde P, mamma och pappa! :)
Sedærja; back to work.
talk with a stranger
Hjärntvättad som jag nog är vad gäller USA får jag ofta frågan vad det egentligen är jag gillar så mycket med USA. Det är så svårt att sätta fingret på det, det är så många olika delar som tillsammans gör mig lycklig som ett barn på julafton. Men något jag alltid tänker på är människorna. Visst, ofta väldigt ytliga, rätt mycket too cool for school på ett väldigt "jag-kan-inte-bjuda-på-mig-själv"-sätt. Men de är sköna, öppna, trevliga.
Som svenskar sätter vi gärna väskan på bussätet brevid och hoppas att ingen ska tvingas inse att det inte finns några lediga platser och klämma fram ett ynkligt "ursäkta, är det ledigt här?". Som om det vore en fråga, det sitter ingen där. Det är snarare en ursäkt över att två människor tvingas på varandra, främlingar alldeles för långt in i varandras personal space.
Jag tänker ofta svenskar som jämförelsevis blyga, lättförnärmade, lagompersoner. Undantag finns alltid. Men BAM, med lite alkohol i kroppen, ja då är vi svenskar snarare ökända. "Party Svensker Go Home!" står det klottrat på en vägg i Oslo, en drink med samma namn har jag testat på Café Sør. (Inte särskilt god) Vi arbetar hårt, där har vi ett gott rykte i Norge, men när det är dags att dra ner på byen, ja då kunde det nog lika gärna varit. Även till semesterorter ska vi komma och röjja sönder stränder, slänga skit överallt och få dåligt rykte. Det är som om alkoholen ger oss rätten, ursäkten, anledningen, att ta igen för "lagom" som vi annars är; ett beskedligt folk, neutrala, nöjda och artiga.
FAIL. Kunde vi inte vara lite allmänt sköna hela tiden? Jag ska inte säga något, jag sätter själv väskan på sätet brevid. Men det stör mig att jag är sådan. Jag har satt i iPodlurarna i öronen för att ha en ursäkt att inte låtsas höra när någon verkat vilja få min uppmärksamhet, jag har lyft telefonen till örat fastän den inte ringt. Jag vet inte hur många gånger jag låtsats sova på en buss för att få vara för mig själv. BORING.
I lördags tog jag bus for T-bane (Gillar det FORTFARANDE INTE, saknar T-bane..) in till byen för att träffa Elin. Jag hamnade på en sådan plats där man sitter 4 säten imot varandra och mittimot satt en kille, 25-30 kanske. Han såg på mig, jag tittade ner. Hade laddat iPoden, redo att plugga in i öronen och landa i någon egen värld med en ljudbok. Skulle bara ta ett tuggummi först.
Killen tittar upp; "DU! Kan jeg plage deg med noen ord?" "eh va?" "åh.. er du svensk?" "öh...ja" Han undrade igen ifall han fick plåga mig med några ord. Vad ska man säga? Sure. Han bad mig om ett tuggummi också när jag ändå var i farten. Jag blev så förvånad över hans framfusighet att jag genast gav honom ett. Febrilt dansade tankarna runt efter ett sätt att bli av med "DENNA KONSTIGA MÄNNISKA SOM BÖRJAR PRATA MED MIG PÅ BUSSEN!! MÅSTE VA EN STALKER, JAG KOMMER ALDRIG BLI AV MED HONOM! HAN ÄR SÄKERT PYROMAN ELLER PEDOFIL ELLER NARKOMAN! HALLÅ JAG KÄNNER JU INTE MÄNNISKAN; PRATA INTE MED MIG"
Automatiska tankar, varför tänker man så? Han började snacka om hur mycket han störde sig på att T-banespåret höll på att renoveras och han förklarade sedan - aningens luddigt, han hade nämligen tagit några öl - att han ville göra helt klart för mig att han lovade att inte ragga på mig, fråga mig om mitt nummer eller att han hade någon som helst baktanke. Enda anledningen var att han ville att tiden skulle gå snabbare, den tenderar ju att göra så när man gör något kul, inte bara sitter och väntar. Han ville bara komma hem någon gång.
Hallå?! Vad lever vi i för värld där man behöver FÖRKLARA att man BARA vill prata med någon? Och där satt jag och andades ut, slappnade av och insåg att han hade rätt. Tiden gick hur snabbt som helst, sedan skulle jag av, sa "haadee" och vi lär aldrig mer träffas igen. Och det spelar ingen roll; vi fick några minuter i varandras liv att bli lite trevligare - inget mer med det.
Hur många minuter går inte åt till att vänta? Varför utnyttjar man aldrig tiden? Det vimlar av människor omkring men alla är för upptagna med att stirra på klockan. Jag önskar att jag kan få vara lite mer wild and crazy, helt spontant, utan baktankar. Men, enstöringen i mig själv är ändå rätt nöjd med å ligga i sängen, slippa vara trevlig mot någon, måla naglarna (hemskt ful brun färg btw!) och bara vara. Jag är nog minsann rätt svensk ändå.
Så snurrar mina tankar ca 22:12, tisdagen 21 juni 2011 i Lambertseter, Oslo.
morgonstund har...tandkräm i mun!
Klockan är 07:06 och jag är ovanligt pigg! Det lär slå tillbaka om några timmar kan jag tro; BAM så kommer jag falla ihop på jobbet! Men som Lars-Gunnar sa, "Sova kan man alltid göra dagen efter"... Är inte helt säker på om jag ska hålla med helt men det känns väl som en tröst nu. Kunde inte direkt somna igår, som jag förutspått.
Soporna blev kastade, diskmaskinen upplockad osv. Nu sitter jag här med tandborsten i munnen och har precis ätit frukost. Alltså, VÄNSKAPSBRÖDET från Bergs Konditori är underskattat, det är verkligen übergott. Rågkross, Vetekross, Linfrön, Kummin - sötat med lingon och russin - YUM! Billingeost + rökt skinka på det = bra kombo!
Jag måste bara säga att jag är lite ledsen på vädret. 12 grader ska det vara idag fram till kl 12. TOLV GRADER! Är det april eller? Kan man sakna NJ något mer eller? Då hade det ju varit iaf 30 grader nu säkert. Och här har vi regn varje dag. PRUTT! Eller, promp på norsk! Jag lär mig så många nyttiga ord hela tiden.... ehm.
Dags att spotta & off to work. Bus for T-bane - vaer min vän idag!
klemsch
schlappedag #1
GLEE - alltså jag vet inte hur många gånger jag har funnit mig själv med öppen mun, gapande. De är så duktiga. Musikalmusik är ofta väldigt överdriven, men det är väl just det; så mycket känslor och dramatik som smittar av sig. Jag vet inte hur många avsnitt jag har sett denna helg, säkert snart 10 stycken. Förstås rätt mycket propaganda och moraltjöt, klyschor. Men jag ryser av sångerna.
Jag har även gjort en undersökning. Du vet, Håkan i Sunes jul när de ska åka pulka. Vid fikapausen vill Håkan ha choklad, men det finns bara tevatten. Men efter lite skrik ploppar Karin ner några rutor choklad, rör om med en kam och "SÅ! CHOKLAD!". Jag gjorde lite av min egen grej; varm mjölk + 4 bitar choklad, rörde med SKED (!). YUM. Så mycket godare än oboy, kakao, pucko.
Har dessutom solat lite på balkongis. Perfekt om det inte vore för alla moln som hela tiden tittade förbi. Somnade nästan där med ljudboken; som förövrigt är fett SEG och aldrig kommer någonvart. Den släpigaste och segaste uppläsaren någonsin, men SNART måste väl ändå Kommissarie Winter fånga mördaren. Tur att jag inte verkligen somnade med tanke på min smärre dygnsvridning inatt. Sömn 5:30 - 12:45 kommer inte göra det alldeles optimalt att försöka somna absolut senast 23 och vakna 6 imorgon.
Nu: dagens stora bedrift som jag ännu inte pallat att ta tag i = gå ned 6 trappor och slänga soporna. Men sängen är så skööön.
sunday, cloudday?
Söndag i Norge. Så lame, allt är stängt. Man känner sig helt begränsad. Klockan är snart 13:oo, jag har varit vaken i en kvart. Jag kom hem ca 5:10 inatt. Planen var att ta sista nattbussen hem från Jernbane vid 3:45, därför gick jag från Grünerlökka (sista trikken går jättetidigt, Elin hade tagit den - btw skitmysig kväll: först kiwidrink på Café Sör, sedan häng på en bar i Grünerlökka med LG + 3 vänner) hela vägen till Jernbanetorget.
Kom dit 30 minuter före bussen skulle gå, smockfullt med folk. Så fort en buss kom så började folk typ slåss för att komma in och 3 securitasvakter försökte så gott de kunde att få det å gå lugnt till. Folk fick inte plats på bussarna. När min buss finally kom, var den redan så full ATT DEN INTE ENS STANNADE OCH ÖPPNADE DÖRRARN! Panik. Ösregn också.
Jag visste att det var sista bussen till Lambertseter, visste att de inte skulle sätta in någon mer bara för att där stod 50 pers som inte kunde ta sig hem. Så jag tänkte ut en plan; bättre att GÅ än att stå still och frysa tills morgonen kl 7. Så jag tog nästa nattbuss en halvtimme senare, kom till Höyenhall. Då är det 5 km på motorvägen hem till Lambertseter. Och hur glad blev inte jag när jag upptäckte att det finns trottoar LÄNGS motorvägen en lång bit! Jag gick och gick och gick. Det duggregnade men var alldeles ljus ute, så det var ganska trevligt.
Kom förbi Manglerud och insåg att jag måste gå på småvägar, så jag försökte bara tänka ut en bra riktning och började gå och hoppades på det bästa. Jag hade helt oanvända skor på mig, helt otroligt vilken tur att jag inte fick skoskav och att jag valde de lägre istället för de högre.
Så gick jag där, alla bilar glodde verkligen. Plötsligt stannade en taxi, jag skulle precis säga "nej tack, behöver ingen taxi!" för jag tycker inte att det är värt pengarna. Så sa han bara "Du, jeg skal till Böler, du kan gott åke med dit!" Jag visste ju inte ens vart det stället låg, antar att jag var på väg åt det hållet, så jag sa lite snabbt "Jaså, men jag ska till Lambertseter" och hoppades att han inte skulle börja skratta åt att jag eventuellt var på väg åt heelt fel håll. Då sa han bara "Jamen hoppa in då!" och det gjorde jag. Seriös taxibil så det var inget skumt.
Han förklarade att om han själv gått ute i regnet kl 5 på morgonen och missat nattbussen hem hade han önskat att någon stannat och plockat upp honom, han sa att han ville förbättra sin karma och hoppades att när jag någon gång kom körande i bil skulle göra samma sak för någon annan. Så då åkte jag gratis taxi hem, tackade så hemskt mycket och gick och la mig!
Nöjd vad jag också över att jag faktiskt var på rätt väg hem, och att om jag gått rakt fram hamnat vid Östensjövannet som jag promenerat runt en annan dag och lätt hittat hem. Tyvärr tror jag inte att jag faktiskt hade gått RAKT FRAM om jag fortsatt men det är en annan story! Snäll taxichaufför sparade mig tid och energi och gav mig en liten gnutta större tro på att det faktiskt finns GODA MÄNNISKOR.
KLEM & KOS
miracle
Så stod vi där, på ett fullknökat T-banetåg i rusningstrafik ut mot förorterna. Vi, som i en mängd främlingar med olika kultur, förutsättningar, livsproblem och från olika sammanhang. Tvingade att stå så mycket närmre varandra än man annars väljer att göra främlingar emellan. Ingen luft, illemåendet krypande. Folk råkar trampa på varandras fötter, någon luktar svett, stressade människor på väg hem från arbete. IRRITATION I LUFTEN.
Så öppnas dörrarna vid nästa hållplats, folk drar efter andan och suckar när de ser hur många fler som har tänkt knö sig på samma vagn. Som om det inte vore nog, 2 barnvagnar ska in precis där vi står. Det går, det är klart det går, det är bara att ställa sig ännu närmre alla andra, oroa sig för väskknyckare och få ännu mindre luft.
Men mitt i allt detta, börjar ett av barnen i barnvagn att fnittra. Alla söker med blicken mot pojken, under 1 år gammal, som sträcker sig mot någons väska som han tycker är fin. Poff, irritationen försvinner. Pojken tittar på de närmaste, var och en, och bara skrattar av ren och skär glädje. Det går inte att inte le. Han blev helt överförtjust i min väska också, nitarna glittrade ju.
Mamman försökte få honom att sluta men alla runtomkring försäkrade henne om att det "ikke var noen problem". Han sträckte sig glatt efter en kvinnas klocka som han sedan satt och klappade på tills hon skulle gå av, hela tiden så lycklig och glad.
Pojkens glädje smittades alla runtomkring och jag förundrades över hur lite som ändå behövdes för att hela stämningen tvärt skulle förändras. I pojkens glädje förenades alla främlingar, för när pojken log mot oss, kunde vi inte sluta le, och när man då ser upp och möter någon annans leende så är det som om man delar något.
Ett litet vardagsmirakel.
flänger och far
Så säger så många till mig. Bekanta man möter sällan som slänger ur sig "Nämen är du här! Var är du nuförtiden egentligen? Är det Norge? Är det USA? Är det Lund? Är det Göteborg? Är det småland?" Vadå flänger runt? Jag har ju hållit mig i Skåne sen i höstas. Lång tid ju. Iofs, 1 resa till Berlin, 1 resa till USA, 1 resa till Kroatien/Slovenien, några turer till Köpenhamn, någon helg i Helsingborg, Sölvesborg...och väldigt många fler dagar i Kungälv/Göteborg än det brukar bli sedan jag flyttade till Lund. MEN ÄNDÅ. Jag håller inte med, jag tycker inte jag flyger och far tillräckligt.
Och med hastig tanke på framtiden som rent krasst borde innebära 4 år till i Lund så får jag PANIK över att vara på ett ställe så hemskt länge. Det är inte det att jag inte gillar Lund (okej.. staden är för liten..om man får tycka så?), eller min utbildning (fast..egentligen gillar jag inte att gå i skolan, men vill fortfarande bli arkitekt och det mesta är kul i efterhand) utan mer att jag vill uuut i världen.
Och sedan skolan slutade i slutet av maj har jag spenderat några veckor i Kungälv (plus 56 timmar på Bergs Konditori, haha det är mitt andra hem!), tagit en tur till Tjörn där fina Therese blev fru Nordvall och dessutom åkt båt både i älven och i havet. Jag har suttit i många bilköer för att komma in till Göteborg och Frölunda för att träffa mina goa vänner och på många sätt känns det lite trist att jag inte kommer se dem särskilt mycket i sommar. Kommer inte vilja veta hur mycket galna upptåg jag kommer missa.
Ändå är det skönt att det bär av mot Oslo imorgon. Ett nytt äventyr! Trots samma lägenhet, samma T-bane, samma jobb är det ändå helt nytt för det kommer vara utan Mican (STORT BOO PÅ DET), utan grabbarna grus, utan ungefär alla jag umgicks med förra året och jag kommer helt enkelt få köra mitt eget race. Emelie säger att jag är modig. Det kanske jag är. Men jag har inte ens tänkt på saken på det sättet. Att det är något jag ska våga göra. Det bara är något jag bestämt, och när jag bestämmer något så gör jag det; oftast utan att sitta och tänka och gräma mig över hur det ska gå. Ska jag göra något SKA det gå och jag vägrar ändra mig.
Jag gillar jobbet, jag behöver pengar, och jag SKA till USA och hälsa på. Och om man har något som man bestämmer sig för att man vill, bör och SKA göra. Ja då ska man göra det, och då får man bara se till att gör allt annat man måste göra för att förverkliga det man vill. Och sedan är det faktiskt inte mer med det.
Så efter 2 veckor i Kungälv återstår av sommarlovet:
7 veckor i Oslo, 2 veckor i USA, 1 vecka i Kungälv och sedan börjar hösten på nytt med år 2 av 5 på Arkitektprogrammet i Lund.
Då är det bara att lära sig att njuta av stunden också. KUTT UT!
Frisören
För att göra en kort historia lång:
Jag ville verkligen klippa topparna, men kassan tryter. Så när jag beklagade mig för mor tipsade hon om letsdeal.se där man får erbjudanden varje dag och att jag gick med i hopp om att få frisörerbjudande i Malmö. BAM BOM 3 dar så hade jag fått erbjudande för 199:- klipp, hårbottenmassage, hårinpackning (ord.530:-). BAMBOM så slog jag till, totalnöjd. Ringde dock först för att höra att de verkligen hade någon tid före jag flyttar från Lund för sommaren. Jorå, torsdag kl 11. Idag, torsdag, gick jag först förbi kvart i elva men det såg stängt ut, trots Öppettidersskylten 10-18 men tänkte att de väl öppnade 11 då. Jag gick en sväng och kom tillbaka vid 11.
LÅST. SLÄCKT. TOMT. Nähääppp. Knackade. Nothing. Jag väntade 10 minuter. Ringde 3 gånger till salongen men det var ingen som svarade, jag kunde ju se telefonen utifrån. Men en eloge till mig själv, från mig själv, över att jag faktiskt inte blev sur. Lite besvärad av tanken att inte få håret klippt men inte sur eller värst irriterad (till Emmas förvåning på sms!!). Jag tog det med harmoni och lämnade ett meddelande på telefonsvararen och gick mot det enda ställe jag känner till i Malmö, Värnhemstorget (pga ett himla skolprojekt i vintras..kan säga att det INTE är vidare trevligt att stå med stelfrusna fingrar i ett snöstormsväder vid värnhemstorget och skissa tills pennorna fryser till is och inte kan användas.)
Men OH så mycket trevligare det var nu i det fina vädret, grönt och skönt och mycket befolkat av glada uteliggare/alkoholister. Det såg ut att trivas. Jag undrar ibland hur de har det, hur de själva ser på sin situation.. men det tar vi en annan gång!
BACK TO THE STORY. Jag tänkte att det väl vore dumt att sticka direkt tillbaka till Lund, betala bussbiljett 2 vägar utan att få NÅT gjort i Malmö, så jag entrar Entré, shoppingcentret! Det gillade jag, men inte plånkis. Men jag vann över plånkis denna dag och HEJ jeans, HEJ Tshirt och HEJ linne. Välkomnar er hjärtligt till mitt liv.
RIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING - salongen ringer. Jag råkade klicka men ringer upp "heeeej förlåt!! jag kollade på fel dag, det var imorgon det inte var någon kund förrän 13!!!" Inga probs, jag hoppades bara att vi kunde lösa det hela samma dag och det var inga problem, bara att traska tillbaka. Kändes mycket längre att gå från Värnhemstorget till Konserthuset än tvärtom. Men poängen med storyn var att jag är glad över hur lugnt och sansat jag tog hela mitt problem, utan att stressa upp mig, bli arg och förbannad, utan gjorde nåt bra av det hela och köpte mig tillochmed en glass på köpet! Hon gjorde ju inte fel med vilje och at the end of the day var alla glada! (Utom plånkis då... himla jeans...)
Nu gäller det att städa och packa ihop mitt liv. 1 år är avklarat på arkitektlinjen, ibland ganska smärtsamt men i efterhand bleknar det dåliga och det bra:iga träder fram mer. Jag är fett nöjd, glad och stolt. Bara 4 kvar.......... Men först; Gbg/Kungälv i 2 veckor, Oslo 7 veckor, USA 2 veckor. LIFE IS GOOOOOOOOOD.
Måste också säga att jag idag lagade GOD mat. Det var längesen. Längesen jag lagade mat och att den blev GOD också var ett plus. Jag har nämligen noll inspiration, lust eller feeling för att laga mat. Knappt äta den heller. Choklad däremot....... Men persilje&laxsås med fullkornsmakaroner satt inte helt fel!
Kommer sakna världens bästa ateljé. Allvarligt, tvekar över om någon ateljé haft roligare än vi?
xoxo
kommentar!
Jag fick en kommentar från ANONYM för ett tag sedan, men jag har inte kollat bloggen på ett tag, som frågade mig om jag hade en mailadress; givetvis! Kära anonym: [email protected] om du nu inte gett upp hoppet, jag blir totalt nyfiken på vem anonym är.
kjöleskaaaap
http://www.vitvarumaklarna.se/vardagsdikten/?pid=381
KYLSKÅPSPOESI PÅ HÖGSTA VÄRLDSNIVÅN! Jag är så fett nöjd.
effektiva klubben.
Jag brukar högljutt tala om för omvärlden när jag känner mig mindre bra. Nu skall här göras motsatsen; jag har nämligen varit überdundereffektiv om jag så osvenskt får uttrycka mig. För mindre än ett dygn sedan kom jag tillbaka till Lund från en härlig vistelse i Kungälv och Göteborg. Under närmare bestämt 21 timmar har jag hunnit med:
- knappt 8h sömn
- städa köket
- packat upp väskor
- damma mitt rum
- tvättat 2 maskiner tvätt
- hängt tvätt
- vikt och sorterat tvätt
- städat badrum och dusch
- dammsugit 2 gånger
- våtmoppat
- ätit kvällsmat
- vattnat blommor
- tagit ur disken ur diskmaskinen
- burit ut sopor
- handlat mat
- bäddat sängen
- duschat
- ätit frukost
- gått med cykeln till cykelverkstan för ÄNNU EN PUNKA
- promenerat till skolan och printat poster
- ätit lunch
- redovisat (gick bra!)
- lyssnat 4 timmar på andras redovisningar
- hämtat cykeln på cykelverkstan
- ätit klementin
Nu: dags för att göra sig i ordning för kvällens Abar!
Imorgon: stygnen skall bort! Välkommen du mindre vackra ärr på magen!
surgery
miniminioperation stod på schemat idag. av en FUL leverfläck på magen. Trodde jag. icke. Doktorn valde att operera en liten söt leverfläck som satt brevid, för den FULA var tydligen totalt riskfri men tvärtom med den fina. OTUR. Hade man tagit bort den fula hade man bara behövt knipsa POFF. Nu var det till å skära och sy.
Ganska intressant iofs. Jag är lite smygintresserad av blod, haha. Doktorn började med att försöka dölja vad han gjorde, det var ju ändå på magen så jag kunde se. Men jag ansträngde mig istället för att SE allt, så han tittade frågande på mig och undrade om jag inte tyckte det var obehagligt. Och han undrade om jag var en vampyr.
Man måste tydliga cutta mycket större område runt pricken för att allt ska väck och för att snittet ska bli fint och ärret kunna läka ihop. Ärret vill jag inte ens tala om, lär bli jättestort. Fatta att ha BÅDE stort fult ärr OCH en ful leverfläck brevid?! otur.
Man skär iaf som en BÅT runt pricken, flera cm, efter lokalbedövning då. Sedan liksom skalar man av båthuden med skalpell så ploppfs så har man en stor skinflärp med en leverfläck på som läggs i ett glas. Blooood haha! Sen fick jag 4 eller 5 stygn. Blå tråd! Jag var lite sugen på att då sy själv haha, såg inte alls svårt ut. Jag kanske skulle lyssnat på morfar och blivit läkare.. nä fy vilket jobbigt plugg. Och tänk sen ångesten om man gör FEL?! närå.
Önskar att jag tänkt på det innan att jag skulle fotat hela sen sk. operationen. SURT att jag kom på det efteråt. Bedövningen satt i oväntat länge, har börjat släppa nu för någon timme sedan och det svir och har sig. Vågar inte hosta, skratta, nysa. Stygnen ska tas bort nästa fredag!
Imorgno bär det oväntat av mot Gbg & Kungälv! :D Mican övertalade mig och jag är skitpepp!! Så längesen jag träffade henne nu, jobbigt när man är van att ses varje dag. Och en massa andra godingar ska jag se till att pressa in i schemat! YAAY! Men som vanligt lär jag ha sjukt dåligt samvete för att jag inte ens kommer hinna hälften av alla människor jag vill träffa. Förlåt.
En väldigt BRA grej: Traderas SJbiljetter. Åker imorgon Lund-Gbg för 57:- JA TACK?!
Mätt i magen, pusshej!
Avril Lavigne - When You're Gone
återupptäckt låt.
I always needed time on my own
I never thought I'd need you there when I cry
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie is made up on your side
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through
The day and make it ok
I miss you
I've never felt this way before
Everything that I do reminds me of you
And the clothes you left, they lie on the floor
And they smell just like you, I love the things that you do
I never thought I'd need you there when I cry
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie is made up on your side
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through
The day and make it ok
I miss you
I've never felt this way before
Everything that I do reminds me of you
And the clothes you left, they lie on the floor
And they smell just like you, I love the things that you do
sunny wednesday
Åh. Vår i luften. Jag har idag upplevt vad jag tror kan vara en normal dag för normala studenter som pluggar normala program. För är det inte så att man har ett antal föreläsningar i veckan och resten av tiden planeras för självstudier? Det är något som knappt existerar för mig med ändlösa skoldagar, MEN; idag har jag en helt ledig dag med en massa läsning på schemat. Och vilken tur att solen är här och balkongen är i rätt läge.
Därför har jag för andra gången i år solat på balkongen och det har varit übergött. BRA DAG kan jag säga. yumyum. Sedan höll det på att gå helt galet. Jag skulle messa mor min och berätta: "Andra solningen på balkongen för i år!" men solen förblindade mig och jag litade först helt på att T9 skulle göra sitt jobb utan att jag tittade efter. Men vid närmare eftertanke ansträngde jag mig ändå för att se skärmen: "ANDRA RÖKNINGEN PÅ BALLONGEN I ÅR!"
PHJEW!
Härnäst står lax på schemat och därefter referatskrivning. Jag gillar känslan av att studera normalt. Fast, galna kvällar med gemenskap på ateljén med goaste folket är inget jag heller vill välja bort. A little bit of both kan vara grejen.
Igår hade vi Uncasual Tuesday. Tyvärr glömde jag kameran hemma men hela idén gick ut på att alla vi arkitekter skulle klä upp oss, helst balklänning och frack, men det är lite krångligt. Så på tiorasten spatserade vi ut från föreläsningssalen i Matteannexet i full uppklädnad och sprutade cider och minglade runt. FAIL att det inte var några andra som hade 10rast och kunde se oss. Vi satsade därför på lunchrasten och här hade alkoholfria cidern bytts ut mot champagne. Poängen är helt enkelt att visa att vi arkitekter faktiskt är liiiite bättre än alla andra, liiiite finare. Efter 3 miniglas bubbel och minglande somnade jag gott efter två tredjedelar av den mindre inspirerande föreläsningen. VÄRT.
Peppar inför helgen! Allt är så bra nu. like like like.
ny frisyr.
Undvika.
Det är kanske inte jätteologiskt att när det är saker man måste göra som man inte vill göra, så känns plötsligt andra tråkiga måsten mindre tråkiga. Det kan jag köpa. Men att man aldrig kan lära sig att faktiskt se bortom detta och hålla sig till att göra det som är mest urgent, det stör mig.
Så här ligger jag i sängen med en massa olästa sidor i ett sömnpiller till bok som jag tänkt och verkligen borde läsa. Däremot är lägenheten skinande ren; dammad, dammsugad, moppad, skurad, disken diskad, tvätten tvättad. Dessutom har jag haft användning för min Peterssonådra idag och varit lite fiffig. Här hade jag omorganiserat i min hylla och i slutändan kommit fram till att min topsbox inte fick plats. Så den spikade jag fast på utsidan istället! Under min Padsstrumpa som jag gjorde i Mullsjö; egentryckt tyg som handlar om hur bra Micaela Ahdrian är. För det är hon. Men det hade just inte direkt med padsen att göra, nog om det.
För den positiva sakens skull kan man ju ändå vara glad att något blev gjort!
quiz
Jag gjorde ett quiz på SAS hemsida med hopp om vinst - resa till NYC! Det hela handlade om punktlighet och jag var tydligen 89% punktlig. Punktligare kunde man trott, med tanke på att mamma pushade ut mig några minuter före tolv, samma dag som jag beräknats ankomma. Bara för punktlighetens skull liksom.
Quizet avslutades med en fråga: "What would you do if you had an hour more to yourself every day?" (just eftersom deras plan tydligen ALDRIG är försenade?!)
u had an hour more to yourself every day?
Mitt svar:
I would save those hours in a jar until I find myself living one of those moments where you wish time could freeze, then instead make the moment last longer and enjoy every bit of it.
Punktlig är väl precis vad jag inte är idag. Klockan är halv elva och jag är INTE i skolan. Men jag pluggar teknik. Wunderbar att ha megainlämning måndagmorgon och Tekniktenta fredagmorgon samma vecka. yäyäyä. Life's good, it's gooooooooood som det sagts förr.
Btw; äppel&kanelyoghurt är toppen!
Thursday
Ibland känns livet bara som ett enda långt led av "vinna-fighten-över-snoozningen-och-ta-sig-up-ur-sängen-på-morgonen"-episoder; bildar ett långt oändligt led och bara efterföljs av varandra.
-
Sometimes we put up walls, not to keep people out, but to see who actually cares enough to break them down.
