flänger och far
Så säger så många till mig. Bekanta man möter sällan som slänger ur sig "Nämen är du här! Var är du nuförtiden egentligen? Är det Norge? Är det USA? Är det Lund? Är det Göteborg? Är det småland?" Vadå flänger runt? Jag har ju hållit mig i Skåne sen i höstas. Lång tid ju. Iofs, 1 resa till Berlin, 1 resa till USA, 1 resa till Kroatien/Slovenien, några turer till Köpenhamn, någon helg i Helsingborg, Sölvesborg...och väldigt många fler dagar i Kungälv/Göteborg än det brukar bli sedan jag flyttade till Lund. MEN ÄNDÅ. Jag håller inte med, jag tycker inte jag flyger och far tillräckligt.
Och med hastig tanke på framtiden som rent krasst borde innebära 4 år till i Lund så får jag PANIK över att vara på ett ställe så hemskt länge. Det är inte det att jag inte gillar Lund (okej.. staden är för liten..om man får tycka så?), eller min utbildning (fast..egentligen gillar jag inte att gå i skolan, men vill fortfarande bli arkitekt och det mesta är kul i efterhand) utan mer att jag vill uuut i världen.
Och sedan skolan slutade i slutet av maj har jag spenderat några veckor i Kungälv (plus 56 timmar på Bergs Konditori, haha det är mitt andra hem!), tagit en tur till Tjörn där fina Therese blev fru Nordvall och dessutom åkt båt både i älven och i havet. Jag har suttit i många bilköer för att komma in till Göteborg och Frölunda för att träffa mina goa vänner och på många sätt känns det lite trist att jag inte kommer se dem särskilt mycket i sommar. Kommer inte vilja veta hur mycket galna upptåg jag kommer missa.
Ändå är det skönt att det bär av mot Oslo imorgon. Ett nytt äventyr! Trots samma lägenhet, samma T-bane, samma jobb är det ändå helt nytt för det kommer vara utan Mican (STORT BOO PÅ DET), utan grabbarna grus, utan ungefär alla jag umgicks med förra året och jag kommer helt enkelt få köra mitt eget race. Emelie säger att jag är modig. Det kanske jag är. Men jag har inte ens tänkt på saken på det sättet. Att det är något jag ska våga göra. Det bara är något jag bestämt, och när jag bestämmer något så gör jag det; oftast utan att sitta och tänka och gräma mig över hur det ska gå. Ska jag göra något SKA det gå och jag vägrar ändra mig.
Jag gillar jobbet, jag behöver pengar, och jag SKA till USA och hälsa på. Och om man har något som man bestämmer sig för att man vill, bör och SKA göra. Ja då ska man göra det, och då får man bara se till att gör allt annat man måste göra för att förverkliga det man vill. Och sedan är det faktiskt inte mer med det.
Så efter 2 veckor i Kungälv återstår av sommarlovet:
7 veckor i Oslo, 2 veckor i USA, 1 vecka i Kungälv och sedan börjar hösten på nytt med år 2 av 5 på Arkitektprogrammet i Lund.
Då är det bara att lära sig att njuta av stunden också. KUTT UT!
Kommentarer
Trackback
