Aimless
The curtain falls, down she goes
So long worth
All the applause seems beautiful
It's got a hold on her
She whispers, "I'll go home"
And then she's reminded
That she doesn't know where that is
Thought she belonged
But she knows she don't
Thought she had love
But it is not enough
The pain inside is speaking to her
How could she feel like this
So aimless
Who knows how to love you without being told?
Dagens morgonsång.
Incompatible, it don't matter though
'cos someone's bound to hear my cry
Speak out if you do
You're not easy to find
Is it possible Mr. Loveable
Is already in my life?
Right in front of me
Or maybe you're in disguise
Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone
Here we are again, circles never end
How do I find the perfect fit
There's enough for everyone
But I'm still waiting in line
Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone
If there's a soulmate for everyone
Most relationships seem so transitory
They're all good but not the permanent one
Who doesn't long for someone to hold
Who knows how to love you without being told
Somebody tell me why I'm on my own
If there's a soulmate for everyone
YES
Dagen som blev en motsatsdag till dagen före - det är idag det! Okej, en del stress - MEN. Sådan lättnad i slutändan. Jag var i skolan till halv tolv ikväll ungefär, men med så sjukt mycket mer energi än igår. Och vårt projekt i skolan, som igår var droppen som rann över bägaren, blev idag nästan helt färdigt. Lite smådetaljer kvar men ni förstår inte hur sjukt det är att vi hunnit så mycket idag. Det kändes som en omöjlighet. Vi såg framför oss att vi skulle få sitta hela natten mellan söndag och måndag för att hinna. Det hela blev inte bättre av att vi i morse fick två extra uppgifter utöver allt annat vi var tvugna att göra - ni förstår inte hur sjukt det är att man på en torsdag kan dela ut ännu fler uppgifter när allt ska vara klart måndagen efter? De räknar med att man ska sitta dygnet runt, veckodag som helgdag, på arkitekt - det säger de helt öppet.
Men utan att vi fattat ordet av't så blev allt gjort. Det hade säkert kunnat kluras mer på varje delmoment men förtusan - VI KLARADE DET och det känns underbart. Ett steg närmare - vart det nu är jag är på väg. Inte jag vet. Dessutom insåg vi i all hast att vi har hela måndagen att arbeta på, som vi helt hade missat. TJOHOOO.
Nu har jag precis druckit världens största glas mjölk - för att jag var törsdig och för att den går ut på datumet imorgon. Jag tänkte på Micaela när jag gjorde det, min mjölkoman där borta i Örebro som jag tänkte hänga med på lördagdag om allt går planenligt. Yey. Dessutom blir det en reunion med au pairtjejer på lördagskvällen; camilla, filippa, erica, maria, caroline och elisabeth. OCH imorgon kväll blir det häng med Alex och Staffan! Hoppas också på bokmässan med Ballex på söndag. Och om jag hinner hälsa på mormor och morfar; jobbigt bara att förklara blåtiran. Nej det har jag inte sagt något om på bloggen, men YES jag har en blåtira, vansinnigt mörklila och ful just nu. Den kom till i fredags när jag satsat lite väl hårt och effektivt på en förfest före nollegasquen som jag totalmissade. Istället snurrade jag in i ett träd och hips vips låg jag på rygg i gräset med en bula size golfboll i pannan. Otroligt onödigt. Och här är jag en vecka senare och påminns varje gång jag ser i spegeln, eller varje gång jag för den delen möter någon som gillar att påpeka det hela; "hej blåtiran!" eller "akta trädet!" osv. av att mitt högra öga är omgärdat av något VÄLDIGT mörklila/svart och fult. Börjar bli grönt, är väl ett steg i rätt riktning.
Over and out. X2000 imorgon kl fem.
Men utan att vi fattat ordet av't så blev allt gjort. Det hade säkert kunnat kluras mer på varje delmoment men förtusan - VI KLARADE DET och det känns underbart. Ett steg närmare - vart det nu är jag är på väg. Inte jag vet. Dessutom insåg vi i all hast att vi har hela måndagen att arbeta på, som vi helt hade missat. TJOHOOO.
Nu har jag precis druckit världens största glas mjölk - för att jag var törsdig och för att den går ut på datumet imorgon. Jag tänkte på Micaela när jag gjorde det, min mjölkoman där borta i Örebro som jag tänkte hänga med på lördagdag om allt går planenligt. Yey. Dessutom blir det en reunion med au pairtjejer på lördagskvällen; camilla, filippa, erica, maria, caroline och elisabeth. OCH imorgon kväll blir det häng med Alex och Staffan! Hoppas också på bokmässan med Ballex på söndag. Och om jag hinner hälsa på mormor och morfar; jobbigt bara att förklara blåtiran. Nej det har jag inte sagt något om på bloggen, men YES jag har en blåtira, vansinnigt mörklila och ful just nu. Den kom till i fredags när jag satsat lite väl hårt och effektivt på en förfest före nollegasquen som jag totalmissade. Istället snurrade jag in i ett träd och hips vips låg jag på rygg i gräset med en bula size golfboll i pannan. Otroligt onödigt. Och här är jag en vecka senare och påminns varje gång jag ser i spegeln, eller varje gång jag för den delen möter någon som gillar att påpeka det hela; "hej blåtiran!" eller "akta trädet!" osv. av att mitt högra öga är omgärdat av något VÄLDIGT mörklila/svart och fult. Börjar bli grönt, är väl ett steg i rätt riktning.
Over and out. X2000 imorgon kl fem.
varför
Alltså. Det här är väl inte meningen att vara en deppblogg men jag måste bara skriva av mig. Jag vill bara veta varför. VARFÖR? Varför kan jag bara inte vara glad och nöjd med livet och mig själv? Seriöst. Jag har allt jag behöver, jag är duktig, jag kan. Men. Jag är bara inte glad. Jag är inte nöjd. Jag är inte tillsfreds med tillvaron. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit det. Men det är väl som så att ingen någonsin blir nöjd. Men det känns som om alla andra har koll, har roligt, har saker att se fram emot.
Jag ser bara nästa problem, nästa kugghjul. Hela livet känns bara som hinder på hinder. Ändå har jag aldrig haft något konkret stort problem i hela mitt liv. Inte nåt sånt livsavgörande. Jag tycker bara att allt är jobbigt, jag ser verkligen ingen glädje. Jag brukar klara av det mesta, men in slutändan betyder det bara att en avslutad grej leder till ett nytt berg att bestiga. Det är så fel att tänka så här men jag vet inte hur man gör.
Jag har inget mål. Vad är meningen? Jag ser bara problem och avslut på problem. Jag kan inte njuta av processen. Jag har totalt missat livet, noll fokus. Idag känner jag mig så stressad att jag bara kan sitta still, totalt handlingsförlamad. Hjärnan har slutat arbeta. Känns totalt FAIL. Jag fattar verkligen inte poängen i att leva utan glädje. När det aldrig känns riktigt bra. När det alltid är något som fattas.
Allt glider bara ifrån mig. Jag orkar inte hålla tag i något som känns viktigt, jag släpper taget om alla jag bryr mig om, för jag orkar inte. För jag tror inte att det har någon betydelse för dem ändå. Om jag finns där. För jag fattar inte varför jag finns här.
Varför?
Jag ser bara nästa problem, nästa kugghjul. Hela livet känns bara som hinder på hinder. Ändå har jag aldrig haft något konkret stort problem i hela mitt liv. Inte nåt sånt livsavgörande. Jag tycker bara att allt är jobbigt, jag ser verkligen ingen glädje. Jag brukar klara av det mesta, men in slutändan betyder det bara att en avslutad grej leder till ett nytt berg att bestiga. Det är så fel att tänka så här men jag vet inte hur man gör.
Jag har inget mål. Vad är meningen? Jag ser bara problem och avslut på problem. Jag kan inte njuta av processen. Jag har totalt missat livet, noll fokus. Idag känner jag mig så stressad att jag bara kan sitta still, totalt handlingsförlamad. Hjärnan har slutat arbeta. Känns totalt FAIL. Jag fattar verkligen inte poängen i att leva utan glädje. När det aldrig känns riktigt bra. När det alltid är något som fattas.
Allt glider bara ifrån mig. Jag orkar inte hålla tag i något som känns viktigt, jag släpper taget om alla jag bryr mig om, för jag orkar inte. För jag tror inte att det har någon betydelse för dem ändå. Om jag finns där. För jag fattar inte varför jag finns här.
Varför?
