isabellejimsdotter

Jag gillar oglada filmer. Det får en att känna. Jag gillar att känna, bli sådär überledsen, utan att det faktiskt inte handlar om mig. När det är slut kan jag sluta känna och bara vara glad att det inte handlade om mig. Ännu känslosammare med One Tree Hill. Det är väl fjortis som Jens säger, men kanten på mitt täcke var seriöst helt blött av tårar efter fyra avsnitt. För 2 år sedan hade det inte rört mig ryggen. En löjlig dramaserie, påhittad och överdramatisk. Men. Livet förändrar en, och man blir äldre.

Två dagar i rad har jag fått tårar i ögonen av Extreme Home Makeover. Jag brukade skratta åt "amerikanernas överdrivenhet", det kändes ytligt, fake, löjligt. "OOOOH MYYY GOOOOD IT'S SOOO EMOTIONAL!!". Men. Faktum är, att jag nu faktiskt tycker att det ÄR so emotional.

Jag har ätit halva (ja otroligt nog orkade jag inte mer) av min första Ben & Jerry's Halfbaked-glass. 1 av 6, jag fick "presentkort" på 6 stycken av Adeline. Tänk vilken julklapp, glass för 300 spänn!

Vilken latdag, jag hoppas morgondagen blir likadan. Jag försöker väl vila upp mig så mycket som möjligt inför skolan på måndag. Jag ogillar att jag är så opepp på flera dagars perspektivmålande. Jag vill inte. Kan vi spola fram 4,5 år så jag är klar med skolan? Men så inser jag, om så lång tid är jag ju 27 år gammal. Det är hemskt att inse att jag vill ÖNSKA BORT hela min "ungdom". Man hör folk säga, det är kul att plugga när man är äldre, det är inte som gymnasiet. Det är inte kul, men jag håller med, det är inte som gymnasiet. Det är svårare. Mer krävande. Ja, roligare kurser i allmänhet. Men nej. Jag vill inte leva på CSN, vara student, vara i sverige. Jag vill ut i världen, jobba, tjäna pengar. Jag vill inte vara singel heller för den delen. Men vad gör man? Jag går och lägger mig med ännu ett one tree hill-avsnitt. Och låtsas-känner. För att inte känna något riktigt.