Back
Så. Nu har jag cyklat fram och tillbaka till skolan, tur som jag inte alltför sällan har gjorde att minnespinnen fortfarande satt kvar i datorn i datasalen. Vad som nu fanns på minnespinnen:
Detta är min baby. Mitt allra första hus. Min ateljé; 2veckorsprojektet gick ut på att vi åkte till Kivik Art Centre och gick runt där bland skog, ängar och kohagar och valde ut en tomt med hjälp av ett 40 meter långt snöre och 4 tältpinnar. Sedan skulle vi rita en ateljé, en bastu eller en mötespaviljong på 25% av tomten. Jag valde ateljé och där skulle finnas arbetsplats, sovplats och toalett/dusch. Jag tänkte på två saker när jag stod där på vår tomt; sluttningen och utsikten. Det finns två riktningar i mitt hus, det ena är själva huset som koncept som är en grotta/tunnel som skjuter ut ur marken, jag har tagit ut ett rum inne under landskapet ut i det fria. Samtidigt som det finns en riktning för oss som ser huset, att ledas in genom öppningen, genom tunneln och fram till ljuset i tunneln. När man står vid ytterdörren är det klart och tydligt att det börjar öppet, stort, ljust och sluter sig; går mot länge takhöjd och trängre, mörkare och nästan totalmörker genom ateljé, sovrum (utan vägg emellan utan bara ett trappsteg) och genom badrumsväggen där ett litet fönster, nästan som en glugg, tydligt lyser som ljuset i tunneln, målet, det man vill åt.
Utsikten. Det var tydligt att skogen på något sätt skapade en vägg kring huset och att endast mot nordöst fanns utsikten. Man vill dessutom åt norrljuset som är ett behagligt ljus att arbeta i och därför är fönstren och öppningarna naturligt placerade åt dessa håll. Mitt hus är byggt i betong och färgerna inomhus tänker jag mig neutrala, just eftersom jag vill att omgivningen ska vara det inspirerande, interiören ska inte dra till sig uppmärksamhet och störa fokuseringen. Dessutom tror jag inte att det finns så mycket färgglatt inuti en grotta, med undantag för vissa runor.
Formen på huset är avlångt, störe först och blir mindre, för att förhålla sig till mitt koncept. Svängen har att göra med att man på något sätt ska undra vad som händer i slutändan, man ska bli nyfiken och vilka gå ditåt när man ser in i huset. Även fönstren följer konceptet, börjar större och blir mindre. De följer marken och när man går inne kommer fönstren höjas från golvet ju längre in man går för att också ge känslan av att det blir mindre, trängre, leder en inåt.
I funktion tänkte jag smart. Ytan är väldigt liten och jag ville ha dels arbetsfunktionen och dels fritidsfunktion, men det behövs ju inte samtidigt. Därför står skrivbordet på hjul så att man kan flytta det från fokus i mitten med all utsikt till hörnet när man inte behöver det, hyllan har ett uppfällbart klaffbord som kan användas som matplats (eller extra arbetsyta) och soffan görs smidigt om till en rymlig säng under natten. (Där finns även en micro för lättare fika osv, men tanken är att de som byggt mötespaviljong ska stå för köksfunktionerna och att man äter de större målen där.)
Jag är sjukt nöjd med kritiken från lärare och assistent: Over and Out
Detta är min baby. Mitt allra första hus. Min ateljé; 2veckorsprojektet gick ut på att vi åkte till Kivik Art Centre och gick runt där bland skog, ängar och kohagar och valde ut en tomt med hjälp av ett 40 meter långt snöre och 4 tältpinnar. Sedan skulle vi rita en ateljé, en bastu eller en mötespaviljong på 25% av tomten. Jag valde ateljé och där skulle finnas arbetsplats, sovplats och toalett/dusch. Jag tänkte på två saker när jag stod där på vår tomt; sluttningen och utsikten. Det finns två riktningar i mitt hus, det ena är själva huset som koncept som är en grotta/tunnel som skjuter ut ur marken, jag har tagit ut ett rum inne under landskapet ut i det fria. Samtidigt som det finns en riktning för oss som ser huset, att ledas in genom öppningen, genom tunneln och fram till ljuset i tunneln. När man står vid ytterdörren är det klart och tydligt att det börjar öppet, stort, ljust och sluter sig; går mot länge takhöjd och trängre, mörkare och nästan totalmörker genom ateljé, sovrum (utan vägg emellan utan bara ett trappsteg) och genom badrumsväggen där ett litet fönster, nästan som en glugg, tydligt lyser som ljuset i tunneln, målet, det man vill åt.
Utsikten. Det var tydligt att skogen på något sätt skapade en vägg kring huset och att endast mot nordöst fanns utsikten. Man vill dessutom åt norrljuset som är ett behagligt ljus att arbeta i och därför är fönstren och öppningarna naturligt placerade åt dessa håll. Mitt hus är byggt i betong och färgerna inomhus tänker jag mig neutrala, just eftersom jag vill att omgivningen ska vara det inspirerande, interiören ska inte dra till sig uppmärksamhet och störa fokuseringen. Dessutom tror jag inte att det finns så mycket färgglatt inuti en grotta, med undantag för vissa runor.
Formen på huset är avlångt, störe först och blir mindre, för att förhålla sig till mitt koncept. Svängen har att göra med att man på något sätt ska undra vad som händer i slutändan, man ska bli nyfiken och vilka gå ditåt när man ser in i huset. Även fönstren följer konceptet, börjar större och blir mindre. De följer marken och när man går inne kommer fönstren höjas från golvet ju längre in man går för att också ge känslan av att det blir mindre, trängre, leder en inåt.
I funktion tänkte jag smart. Ytan är väldigt liten och jag ville ha dels arbetsfunktionen och dels fritidsfunktion, men det behövs ju inte samtidigt. Därför står skrivbordet på hjul så att man kan flytta det från fokus i mitten med all utsikt till hörnet när man inte behöver det, hyllan har ett uppfällbart klaffbord som kan användas som matplats (eller extra arbetsyta) och soffan görs smidigt om till en rymlig säng under natten. (Där finns även en micro för lättare fika osv, men tanken är att de som byggt mötespaviljong ska stå för köksfunktionerna och att man äter de större målen där.)
Jag är sjukt nöjd med kritiken från lärare och assistent: Over and Out
Kommentarer
Postat av: Jennie
Ser bra ut!!!=)))
Va har du malat dina ritningat me? blyerts pa papper??
looooks greeeeat!!!=)))
Trackback
