isabellejimsdotter

Fredag klockan 16 var tiden då jobbet var slut för dagen, men också tiden då stressen startade. Tiden då helgen började, äventyret nalkades och förväntan byggdes upp för att så småningom förhoppningsvis infrias. Med dessa poetiska ord påbörjar jag berättelsen om helgen, the helg, som skulle tillbringas i Uppsala & Stockholm, i goda vänners lag, gamla som nya.

[Detta är inget blogginlägg - se det som en bok, så känns det genast inte lika långt]

Del 1 -  Resan dit.

T-bane hem. Jobbelibankoutfitten utbyttes mot festelikortelikortkortklänningen. Sminket på - matlåda uppäten och så T-bane igen. Tillbaka mot stan och möta Mican. Här börjar äventyret, spänningen. Brandlarmet hade utlösts på Oslo City, shoppingcentret där frugan jobbar, och hela stället skulle evakueras. Där stod jag, vilsen, och försökte förklara var jag var i telefon, medan Mican skulle stänga butiken och höll i all hast på att glömma bort sin packning.

Vi möttes, sprang in på centralstationen. Vi var i färd i att köpa biljetter till flytåget när Mican utbraste att det var ju alldeles för dyrt. LET'S RUN TO THE BUS STATION. Ja, vi hade ju inte alltför gott om tid med tanke på att flyget skulle gå någon timme senare och vi inte hade någon aning om när bussarna gick, varifrån de gick eller hur allt skulle gå till. 

Vi fick i lyxighetens namn en egen buss. Bara vi och vår rare busschaufför. [rar på svenska] Sprang in på Gardemoen, där flera av våra vänner jobbar, men inte såg vi någon inte. Tryckte käckt in bokningsnumret i biljettautomaten till flyget. FEL NUMMER. Jippie. 

Killen i kassan ordnade detta åt oss och när han såg våra namn på sin skärm fick drog ett helt nöjt ansiktsuttryck över honom och han sa glatt. "Sådärja! Karin och Karin!".



Vi sprang tillbaka, ordnade boarding pass, klarade säkerhetskontrollen och insåg glatt att nu hade vi ju gott om tid. Gott om tid att se efter vad Tax Freen hade att erbjuda. Det fanns en del. En jäger och en rosévin att dela på (Jägern skulle bara smakas på - resten skulle Niklas få). Jag köpte jägern, betalade och la den i en påse jag tog med mig. Micaela köpte vinet. Betalade....

- GATE CLOSING GATE CLOSING -

Panik! Vi sprang dit, hann på planet där alla redan satt. Ganska flummiga, högljudda, jag festklädd och allmänt blonda. Jag vet inte vad vi gjorde för intryck men det blev nog inte bättre när Mican frågade "Issa, du tog vinet va?" Jag tror inte att någon missade när jag sa "VA?! HAR DU INTE VINET? SKOJAR DU MED MIG? GLÖMDE DU VINET?" ... "Jag trodde du tog det! Men jag går tillbaka då!"

Jag satte mig på min plats och såg framför mig hur jag skulle få tillbringa helgen själv. Micaela fick 2 minuter på sig från flygvärdinnebögen och han frågade om hon hade incheckat bagage ifall hon inte skulle hinna tillbaka. STRESS. Micaela, jag har en fråga. Hur lyckas du leva dig igenom ditt liv utan hjärtattack? Såklart hann hon. Så typiskt dig :)

Om själva flygresan, som tog 50 minuter, finns inte mycket viktigt att berätta mer än att vi smygdrack lite jäger och att jag betalde TJUGOFEM NORSKA KRONOR FÖR LJUMMET MINERALVATTEN. 

Del 2 - Arlanda

Vi kom fram och vi visste att bussen skulle gå inom 10 minuter men inte varifrån. Det var bara en person före oss i kön till info. Men snubben var ju totalt lost och hon i kassan visste ingenting så efter fem minuter slängde jag mig fram och sa "HALLÅ URSÄKTA MIG MEN JAG SKA FAKTISKT MED EN BUSS SOM GÅR OM FEM MINUTER OCH JAG MÅSTE FÅ VETA VART JAG SKA!". Sjukt o-issigt. I DID IT. Jag tog för mig - haha!



Vi hann med bussen. Men eftersom jag inte stått kvar i kön hade jag heller inte fått köpt mig biljetter. 100 sek var skulle bussgubben ha. Cash. Han tog inte kort. 190 hade vi skrapat ihop med sedlar och mynt när han sa "Men.. ni vill betala med kort va? Och vi har ju ingen kortmaskin. Och det är meningen att vi ska ha det. Och det kan ju inte ni hjälpa att vi nu inte har det, så då kan ni ju inte betala. Och då blir det ju visst gratis för er - hoppsan!" Där stod jag med 190 kr i handen och sa att "SJÄLVKLART ville vi bara betala med kort", log glatt och stoppade ner pengarna igen.

Del 3 - Uppsala

Planen var  - ring Isac när vi är på bussen så möter han oss i Uppsala och vi tar väskorna till hans lägenhet före festelifest. Men planen sprack så fort vi insåg att Isacs telefon var avstängd. PROBLEM. Vet ni. Problem är till för att lösas. Hjärnmusklerna sattes i rörelse och snart ringde jag Emanuel och frågade om han kände till sin brors vänner. Han var en hjälte och googlade upp Isacs roomie Joels nummer.

"Hallå?"
"eh...hej.. Joel? Du..känner du Isac?"
"öh..aa"
"Kan jag få prata med honom?"
"...är du snygg?"

Haha! Vi fick slutligen tag på Isac, mötte upp honom hos honom, slängde in väskorna och sedan har ja inte så mycket mer att berätta om denna kväll. Tyvärr fick Niklas aldrig någon Jäger av oss av någon anledning. PIP.



Isac var minst lika mycket hjälte som Emanuel varit denna kväll och det var supermysigt att få träffa honom igen, vi kunde inte ens komma på när vi setts senast i våra liv. Tack för din gästfrihet - EN TOAST FOR THE HOST!




Del 4 - Uppsala dagen efter



Med alldeles för kort tid och alldeles för många kära vänner att träffa slutade det med att vi på någon timme försökte klämma in att hänga med alla - Isac, Joel, Emma, Daniel, Isaac, Niklas & Robin. Kuuul - ENDAST kvalitétstid, eller?



Det blev inga bilder från kvällen före. Men det löste sig ändå.

Del 5 - Stockholm

Jag fick uppleva min första bilfärd med Niklas. NIKLAS AGILD - sjukt kul kille med kändispersonlighet, eller?. Nu önskar jag att jag kunde ha ljudeffekter här på nåt sätt. Micans Balivän och vi skulle nu få bli hans sambos i två dagar. Kuuuuul är allt jag har att säga!



Jag vet inte hur många gånger vi alla nämnde hur frånvarande, trötta och allmänt väck vi var efter Uppsala. Det var kul, det var väl ingen som hade problem att prata, men alla hade problem att lyssna. Det liksom connectade inte i någons av våra hjärnor när någon sa något. Följden av detta blev mycket mycket skratt. Pizza & filmhyrning (Vem hyr film SITTANDES?), myskväll med Mican, Niklas & Martin. HALFBAKED var lyxighetens prick över i:et.

3 pers i en säng. Niklas sov inget. Mican sov tills hon frös. Jag sov som en stock, helt omedvetandes om omvärlden. Tripp, trapp, trull - Wonderful!

Sista heldagen i Stockholm och vi stack in till stan och stod vilsna MITT på plattan och väntade Karl & Daniel. "HEEEJ TVILLINGARNA" sa de. Vi hade råkat packa med oss ungefär likadana kläder så där stod vi, båda blonda i svarta leggings, vita klänningar, svarta jeansjackor och svarta solbrillor. Tadaa.



Vi drog en sväng på stan, lyssnade på ett högst troligt rödpolitiskt gatuband, hängde bland äckliga secondhandkläder, köpte glass och pizza och korv och hamburgare (ja jag och mican åt allt det där). Vi solade vid Medborgarplatsen, hängde och tjötade. Karl kastade mest pinnar. Daniel retade mig och hade sig nästan precis lika mycket som förr. Staffan och Fanny slöt upp med oss lite senare - BRA!





Denna kväll ungefär dog vi och det var väl tur det eftersom vi skulle upp kl 5 och denna morgonens stora hjälte var NIKLAS som var så galet snäll och körde oss till Arlanda vid 5.30 på morgonen! TACK TACK HEMSKT MYCKET TACK!

Del 5 - Back in Oslo

Vi var helt döda hela resan hem, möttes av snöflingor i luften på Gardemoen och vi var så döa så vi var frånkopplade på Tbane hem. Klockan 10 slocknade jag. Klockan 15 började jag jobba, sista dagen på Kiwi. Och så var denna WEEKEND slut. Allt kul ska alltid ta slut så snabbt.

Avslutningsvis skulle jag bara vilja tacka alla kära som vi fick träffa och beklaga att vi inte hann med alla som vi velat och hoppats på! Buuuu. Om ni undrar över varför jag har så få, så konstiga eller så dåliga bilder så beror det på att jag tagit med mig en laddad kamera - UTAN MINNESKORT.



Ps. Idag blev det stekt fläskfilé, basmatiris, brunsås och ekologisk rödvinbärsgelé till middag á la Issa.