isabellejimsdotter

Okej. Kanske möjligtvis att förra inlägget var aningens ironiskt men nu är det andra bullar. Jag har precis avnjutit en mammabakad (hemmabakad av mamma) kardemummamuffins med vaniljkräm i - finns inte mycket bättre - och sitter nu här och tar en paus i mitt One Tree Hill-tittande. Ofrivillig paus men skivan verkar hacka.

Jag vill berätta detta för hela världen, samtidigt som jag egentligen försöker att ligga lågt med det men det går inte bra. Jag har bokat en biljett till USA och jag drar dit två veckor i augusti och njuter av sommaren med mina ungar och min andrafamilj som jag saknar så enormt och förhoppnings får jag iallafall typ två dagar med flickorna som åker hem i samma veva. Går tyvärr inte att komma tidigare pga jobb.. Men åh. Jag är så lycklig. För en gångs skull tänkte jag kanske inte helt med huvudet, utan med hjärtat. Ja - jag har inte råd med nästa hyra just nu. Men. Jag är glad glad glad och tacksam över att jag fick möjligheten till att ändå boka nu bara för att jag har världens bästa mamma och pappa som kan hjälpa till. Nu har jag verkligen något att jobba för.

Och jobba ska jag. Jag hoppas att jag inte kommer att gå in i väggen för det blir mycket nu det närmaste med heltid på banken plus två dagar på UBC denna vecka (bl.a. min första landskamp som ska va gaaaalet stressigt) och tre dagar på UBC direkt efter jobb nästa vecka då det är en vanlig kamp, en landskamp OCH GREEN DAY-konserten. Jag är inte jättefan av Green Day, fastän jag lyssnade lite under min -host- mer rebelliska period i livet, men det ska bli kul att jobba under en konsert och få höra musiken samtidigt som man får lön för det. (Jag gissar att man hör musiken även om man springer runt och jobbar undertiden.) 

Jag satt igår och försökte få ihop mitt liv i kalendern. Bokat bussbiljetter hem för helgen 11-15 då jag ska hinna med att göra arkitektprovet, gå till frisökern och skaffa pass. Mitt pass har inte gått ut än men jag ser så annorlunda ut nu jämfört med svart tupperat hår och sotiga ögon att jag är rädd att de inte tror att det är jag. De såg tveksamma ut senast jag försökte komma in i USA med det. Jag vågar inte ta risken.

Jag hoppas verkligen att jag pallar med trycket den kommande månaden. Det måste jag. Det är bara att bita ihop, göra sitt bästa och tänka att belöningen kommer senare. Jag känner redan att mitt liv går rätt mycket på rutinen jobba, äta, sova och det kommer bara bli värre. Men jag är ändå så glad i hjärtat när jag tänker på att jag bokat biljett till USA. Det liksom överväger allt och är vad jag längtar och strävar efter just nu. Sedan vill jag helst inte tänka på vad det är jag måste komma tillbaka till efter det. Hösten 2010 - VAD VILL DU MED MIG?



Idag träffade jag Jossan efter jobbet som är i Oslo i veckan och hälsar på sin syster. Finns en gladare människa? Tveksamt! Underbar är du. Jag tror att alla behöver en Josefin Larsson i sitt liv. Det blev myspyspromenad (Jag tog med henne HELA vägen till Aker Brygge eftersom hon själv inte vågat gå ifrån Karl Johan då hon är så rädd att gå vilse HAHA söto), mjukglass (jag har ju nu då gjort en vetenskaplig undersökning och testat mjukglass i samtliga tre glasskiosker på Aker Brygge och den längst UT på bryggan vinner tveklöst) och bara mys uppe vid fästningen där man har utsikt över hela Aker Brygge. Solen har tittat fram hela dagen och hotfulla moln har hållit sig på tillräckligt avstånd.



För vetnivad, kära ni, det har varit en underbar dag! Och detta trots att jag suttit på telefonen på jobbet och fått de knäppaste frågorna. Fastän kollegorna efter vart och ett samtal försäkrat mig att "Nej, NU Isabelle, nu kan du omöjligt få konstigare eller svårare frågor" så har det likväl kommit ännu konstigare frågor. Men jag kan väl trösta mig med att det inte är mitt fel att jag inte kan svaren, när inte ens de som jobbat där i 20 år vet. Man får bara skratta och fortsätta med "Okej då ska vi se på detta, vänta lite" -MUTE!!- "HALLÅ HJÄÄÄÄLP!!!!" och sedan "Jaha, då har jag svaret här, detta är vad du ska göra....." ;) Funkar i alla lägen! Älskar mute-knappen. Du är min bästa vän på jobbet.

En annan bra vän är diskmaskinen som går för fullt för andra gången idag. Sänder lite kärlek till dig också. Jamen vilket informerande blogginlägg detta skulle bli då. Och djupare än såhär blir det inte - läggdags om 30 minuter som jag ska hålla mig till mina egna regler.

Krameli