isabellejimsdotter

Jag tryckte på knappen. Spara. Poff. Så stod det -Issa gick från att "ha ett förhållande" till "singel".- Så enkelt det var. Jo tack, jag visste att det bara var att trycka på knappen. Det är okej. Jag har ju ändå haft en månad på mig att välja mig vid tanken så "poff" var kanske fel uttryck. Fast facebookstatusen sa ändå poff i sig. Offentligare kan det nog inte bli. Jag får väl förstå att jag är på andra sidan atlanten.

Appropå facebook så tror jag nästan att jag borde gå i rehab för det. 843 vänner. Jag är taggad i 1095 bilder. 59 upplagda album med sammanlagt 1843 bilder. Är det ok? Tveksamt. Ändå är det vad jag längtar efter så fort jag är en meter från min dator. Ska bara kolla lite. Hur kan något vara så fruktansvärt beroendeframkallande? Mamma och pappa skaffade facebook under de två veckorna då jag var hemma mellan USA och Norge. Mamma blev beroende på en dag (glömde laga middag) och pappa är inne på chatten nästan lika ofta som jag.

Faktum är att pappa nog faktiskt idag har varit anledningen till flest skratt. För 5 minuter sen sa jag till Mican (som ligger med sin dator i sin säng brevid mig som ligger med min dator i min säng) att pappa nog faktiskt ibland kan vara mycket roligare att chatta med än kompisar. Skämt på skämt på skämt på ordvits på skämt rullar fram. Vissa sjukt spontana, vissa sjukt eftertänkta. Jag berättade för pappa att jag var singel. Första kommentaren jag fick var: "The hottest single in town!" Haha. Fortsatt av "Det var faktiskt inget skämt, mina töser är de vacraste i hela världen." och sedan "vacKraste, inte vacca = ko på spanska."



Fortsättning: "Det var däremot ett oplanerat skömt. skämt. fy för små tangenter. Lider nog av tastaturi (tastatur=tangenterna på norska)" Lite senare berättade han att han började spontanskratta falsetthysteriskt, som Homer Simpson. Lite senare berättade han hur han stekt fläsk med ett kastrullock som sköld när det skvätte fett i hela köket. Nu är jag inte lika rolig som pappa så att jag kan beskriva detta lika roligt, men jag kan tala om att det VAR väldigt roligt och att jag skrattade väldigt mycket. Tur att pappa finns!

Dagen i sig har varit en bra dag. Det började med att jag vaknade, kollade klockan och såg hysteriskt att den var 9.40. Alla andra dagar har vi gått upp 9 så jag trodde att vi var försenade men tydligen skulle vi gå upp 10. Jag gick ändå upp, trots detta blev det stress och panik innan vi skulle med T-bane in mot centrum. Jag slängde i mig för varm gröt för snabbt och sprang hysteriskt runt och letade efter mina lägenhetsnycklar som jag inte hittade. (Visade sig att Evelina hade dem, TUR!)

4 Ringen 4 minuter stod det på hållplatsen. Vi hann! Det är så underbart med T-bane som när det står "nå" så kommer den "nå". Nu alltså. Fast på norska. In till Nationaltheatret, sedan mot Adecco där vi hade varsin arbetsintervju. Min första riktiga egentligen, i mitt liv. Det var faktiskt kul! Jag tyckte att jag hade ganska många smarta saker att säga. Jag vet dock inte hur smart jag var när hon frågade vad jag hade för egenskaper som kunde förbättras och jag svarade att jag inte kunde komma på något dåligt. Det var faktiskt sant, just i den stunden. Jag hade varit så fokuserad på att komma på bra saker med mig själv.

Nu kommer jag på alla möjliga dåliga saker med mig, men det är ganska många timmar försent. Adecco är förövrigt en bemanningsbyrå och vi hoppas nu på jobb därigenom. Eller jag hoppas på jobb på vilket sätt som helst, jag har ingen aning om hur många jag sökt. Jag har gått runt på stan och gett mitt CV till massa butiker. Jag har sökt på internet, jag har gått till dagis, mataffärer, kiosker. Jag har mailat hit och dit och anmält mig på hur många sidor som helst och registrerat mitt CV. Jag tror minsann att detta ska lösa sig! Det måste det, det måste vara meningen att det ska fixa sig. Det tror jag faktiskt. Förhoppningsvis innan nästa hyra ska in.

Annars har vi det så mysigt här jag och Mican. Jo, vi är 4 men Evelina och Stina har jobbat så mycket att man knappt ser dem. De sticker innan vi vaknat och kommer hem sent på kvällen. Stackarna, sliter för nästan ingenting.

Sedan lagade vi mat. Biffar med färsk pasta och sweetchili/cremefraichesås. Ugnsbakade morötter. (Mican hade lingonsylt till också) Allt var gott utom biffarna. Jag börjar förstå vad mamma menar med att man måste ha lök i vissa saker. Jag hatar lök. Men biffar utan lök är faktiskt skitäckligt. SKITÄCKLIGT. Man känner verkligen köttfärssmaken och det smakar samma som det luktar när det är rått och det luktar inte gott och jag blir äcklad och jag vill SPY. SÅ mamma. Du hade rätt, för en gångs skull. Annars har jag alltid rätt.

Nu sitter jag än en gång och slösar bort mitt liv framför datorn. Det är filmdags nu. Jag och Micaela ska se nåt, och imorgon ska vi upp och jobba första riktiga jobbdagen kl 10. Önska oss lycka till. Tur att det bara är uppdukning. Bomben kommer på måndag när vi ska servera för första gången, själva! Hallenadaaar det är nervöst.

Btw. så flyttar stina och eve ut i slutet av månaden och vi behöver desperat en person som vill bo med oss och jag kan bara säga att det är sjukt roligt att bo med oss så det borde inte vara något problem? :)

Puss från "the hottest single in town"!