Lördagbradag.
Kungälv. Bra dag. Jag vaknade när klockan ringde kl 9.30 och jag har blivit så himla duktig på att stänga va klockan direkt och bara ställa mig upp på momangen - i mer eller mindre vilket slags tillstånd jag än är i (mer sovande än vaken generellt sett).
På schemat för dagen stod Pass, handla pennor och gå till frisören. Mamma och jag åkte in och jag tog nummerlapp hos polisen medan hon parkerade. Kön var på nr 71 när jag kom in. Det rörde sig knappt. Jag fick nr 141. Inte bra. Jag bara insåg hur många timmar det skulle ta när jag efter en kvart såg att siffran tvekat sig upp till nr 74.
Men. Ibland ska man ha tur. En snygg pappa (ni vet vad jag talar om..) gick förbi och sa i farten "Vill du ha nr 96 i stället?" och innan jag hann reagera annat med ett dumt nickande hade han hunnit ut med familjen och jag fick fram ett tack. YES ALLTSÅ! Så kom mamma och jag berättade om hur nöjd jag var över vad som hänt. Så väntade vi. Och väntade.
Tror ni att jag hade slut på tur? Nej. Ännu en snygg pappa (jag vet inte om det hela berodde på att jag idag har på mig pappas skjorta eller vad det är...) kom fram och gav mig en annan nummerlapp "Vill du ha nr 82?". YES ALLTSÅ. Vänlig som jag är gav jag vidare min nr 96 till tjejen som kommit precis bakom mig till nummerlappsgrejen. Alla glada - allting bra.
Tjejen som ordnade med passet var hur trevlig som helst och jag tänkte att "Åh jag vill vara hennes kompis". Konstig jag är eller hur? I vilket fall så tyckte hon visst att man kunde se att det var jag på passet, då jag berättade anledningen till varför jag ville ha ett nytt pass även om mitt nuvarande fortfarande är giltligt [Jag har kolsvart hår, tupperat, sur min och överdrivet mycket svart smink - och jag kan inte skylla på att det är gammalt för det är bara typ 2 år gammalt....] Grejen är den att passsnubben tvekade när jag skulle in i USA igen med familjen efter kryssningen i julas och jag vill inte vara med om det igen, det är inget att chansa på! Det ser absolut inte ut som jag.
Tyvärr fick jag veta att det inte är lov att le på passfotot, som jag ville för att inte se så sur ut. Inte ens le med stängd mun fick jag berättade tjejen i båset skrattande när jag frågade. Istället ansträngde jag mig för att le med ÖGONEN (som de säger att man ska göra i Top Model.. jag vet dock inte hur man gör det..) Istället började jag gapskratta och jag vet inte hur kortet blev, jag bara sa att det blev bra utan att riktigt se. Vem är egentligen snygg på sitt pass? Just det!
Så drog vi vidare till Inex där lim och pennor inhandlades och här hade jag tur igen. Mamma hittade mitt gamla presentkort från 2007 som jag helt klart trodde gått ut och jag var beredd på att böna och be för att få använda mina 100 kr och hade funderat ut argument - men turen höll i sig och damen i kassan sa glatt att "Det är giltligt i 10 år!".
Ännu mer tur - mormor och morfar kom på fika och mamma hade köpt BRIEOST som jag var så sugen på men som jag inte hade kunnat med att be om.. YES ALLTSÅ! - igen!
Turen höll i sig när jag fick spendera 2½ h hos frisören, jag älskar det. Och få bli lite blondare. Dessutom har jag betalat tillbaka min skuld till mamma och det känns hur bra som helst. Och Linus är hemma ikväll och det är kul PLUS att vi har en ny bil! KAN DET BLI BÄTTRE? Jo - det kunde sluta regna också men man kan inte få allt.
Jag tycker lite att jag förtjänade all denna tur idag efter oturen igår. Min buss kom till Oslo 30 minuter efter att den skulle åka. Det var så mycket kö på vägen hem att bussen en gång stängde av motorn - vi rörde oss ändå inte! När vi skulle ha varit en tredjedels väg från Göteborg såg jag på google maps att vi kommit ca 26km från Oslo. Jag var så bitter. Hela dagen hade jag klagat, både öppet och tyst i mitt huvud, över att sitta 3h40min på bussen hem. Istället var jag hemma 6h efter att jag skulle ha åkt från Oslo.
De borde skaffa sig en ny slogan, istället för "GoByBus - vill du åka billigare får du cykla" till
"GoByBus - Vill du åka snabbare kan du cykla!"
Pusselihej!
På schemat för dagen stod Pass, handla pennor och gå till frisören. Mamma och jag åkte in och jag tog nummerlapp hos polisen medan hon parkerade. Kön var på nr 71 när jag kom in. Det rörde sig knappt. Jag fick nr 141. Inte bra. Jag bara insåg hur många timmar det skulle ta när jag efter en kvart såg att siffran tvekat sig upp till nr 74.
Men. Ibland ska man ha tur. En snygg pappa (ni vet vad jag talar om..) gick förbi och sa i farten "Vill du ha nr 96 i stället?" och innan jag hann reagera annat med ett dumt nickande hade han hunnit ut med familjen och jag fick fram ett tack. YES ALLTSÅ! Så kom mamma och jag berättade om hur nöjd jag var över vad som hänt. Så väntade vi. Och väntade.
Tror ni att jag hade slut på tur? Nej. Ännu en snygg pappa (jag vet inte om det hela berodde på att jag idag har på mig pappas skjorta eller vad det är...) kom fram och gav mig en annan nummerlapp "Vill du ha nr 82?". YES ALLTSÅ. Vänlig som jag är gav jag vidare min nr 96 till tjejen som kommit precis bakom mig till nummerlappsgrejen. Alla glada - allting bra.
Tjejen som ordnade med passet var hur trevlig som helst och jag tänkte att "Åh jag vill vara hennes kompis". Konstig jag är eller hur? I vilket fall så tyckte hon visst att man kunde se att det var jag på passet, då jag berättade anledningen till varför jag ville ha ett nytt pass även om mitt nuvarande fortfarande är giltligt [Jag har kolsvart hår, tupperat, sur min och överdrivet mycket svart smink - och jag kan inte skylla på att det är gammalt för det är bara typ 2 år gammalt....] Grejen är den att passsnubben tvekade när jag skulle in i USA igen med familjen efter kryssningen i julas och jag vill inte vara med om det igen, det är inget att chansa på! Det ser absolut inte ut som jag.
Tyvärr fick jag veta att det inte är lov att le på passfotot, som jag ville för att inte se så sur ut. Inte ens le med stängd mun fick jag berättade tjejen i båset skrattande när jag frågade. Istället ansträngde jag mig för att le med ÖGONEN (som de säger att man ska göra i Top Model.. jag vet dock inte hur man gör det..) Istället började jag gapskratta och jag vet inte hur kortet blev, jag bara sa att det blev bra utan att riktigt se. Vem är egentligen snygg på sitt pass? Just det!
Så drog vi vidare till Inex där lim och pennor inhandlades och här hade jag tur igen. Mamma hittade mitt gamla presentkort från 2007 som jag helt klart trodde gått ut och jag var beredd på att böna och be för att få använda mina 100 kr och hade funderat ut argument - men turen höll i sig och damen i kassan sa glatt att "Det är giltligt i 10 år!".
Ännu mer tur - mormor och morfar kom på fika och mamma hade köpt BRIEOST som jag var så sugen på men som jag inte hade kunnat med att be om.. YES ALLTSÅ! - igen!
Turen höll i sig när jag fick spendera 2½ h hos frisören, jag älskar det. Och få bli lite blondare. Dessutom har jag betalat tillbaka min skuld till mamma och det känns hur bra som helst. Och Linus är hemma ikväll och det är kul PLUS att vi har en ny bil! KAN DET BLI BÄTTRE? Jo - det kunde sluta regna också men man kan inte få allt.
Jag tycker lite att jag förtjänade all denna tur idag efter oturen igår. Min buss kom till Oslo 30 minuter efter att den skulle åka. Det var så mycket kö på vägen hem att bussen en gång stängde av motorn - vi rörde oss ändå inte! När vi skulle ha varit en tredjedels väg från Göteborg såg jag på google maps att vi kommit ca 26km från Oslo. Jag var så bitter. Hela dagen hade jag klagat, både öppet och tyst i mitt huvud, över att sitta 3h40min på bussen hem. Istället var jag hemma 6h efter att jag skulle ha åkt från Oslo.
De borde skaffa sig en ny slogan, istället för "GoByBus - vill du åka billigare får du cykla" till
"GoByBus - Vill du åka snabbare kan du cykla!"
Pusselihej!
Kommentarer
Trackback
