Tankar
Inte tankar som i att tanka. Tankar som i tænkta tankar, som man tænker. Ja. Du vet nog. Jag tænker ganska mycket. Ja jæmt skulle jag nog vilja påstå. Det ær så himla intressant att studera mænniskor. Jag gør alltid det, pinsamt nog ær jag inte ett dugg diskret. Jag inbillar mig att jag ær det, men nej, jag ær tvekløst odiskret. Jag tittar, blænger, stirrar.
Jag har væl antagligen fått før mig att jag inte syns. Att jag ær en fluga på væggen som inte någon uppmærksammar. Men vi vet væl alla hur det kænns att bli tittad på. Man mærker det direkt, ofta tillochmed om det ær någon bakom en. Tycker jag iallafall. Som om man kænner två øgon brænna hål i nacken på en.
Jag kan bara inte låta bli! Mina øgon dras bara till folk. Jag tittar på ansikten, klæder, øron, øgon, smink, rumpor. Ja. Allt. Granskar, undersøker. Jag førsøker också att inte dømma. Men tydligen ær ingen mænniska totalt førdomsfri.
Det ær ganska spænnande i Oslo eftersom det ær så otroligt mycket olika slags mænniskor hær. Alla kulturer verkar vara representerade och jag vet inte hur många gånger jag och Micaela hævdat att det kænns som om vi ær utomlands. Ja, vi ær visserligen utomlands. Men låt mig då sæga att det inte kænns som om vi ær i Norge. Utan någonheltannanstans. Afrika. Mellanøstern. Østeuropa. Osv. Och ju mer annorlunda desto mer spænnande, desto mer glor jag.
Det ær också ganska roligt att se hur folk verkar vara mer stolta øver sina urpsrung hær på något sætt. Man går omkring i de klæder som kommer från ens hemland, verkar inte bry sig ett dugg om att passa in och bæra "skandinaviska" klæder. Det ær indiska saris och muslimska sløjor och afrikanska ballongbrallor på mæn. Jag ær så otroligt nyfiken.
Varifrån kommer mænniskan, hur hamnade han eller hon hær, i detta sammanhang, på detta stælle i denna situation. Jag ær så nyfiken så jag vet inte vart jag ska ta vægen. Jag tjuvlyssnar på samtal, telefonsamtal. Førsøker lista ut vad folk har i sina påsar. Nu nær jag læser vad jag skriver så blir jag ju næstan skræmd av mitt eget beteende. Jag tror nog inte att man behøver vara speciellt oroad i min nærhet. Jag gillar bara att studera mænniskor. Fræmlingar och vænner.
Ær det inte helt otroligt. Ansikten. Hur ær det møjligt att det finns så många olika varianter? Inte ett ansikte ær det andra likt. Ændå ær vi så lika. Det kan inte vara så olika att vi ser ut som olika arter. Vi ser alla ut som mænniskor. En næsa. En mun. Två øgon osv. Utom i enstaka undantagsfall då. Alla ær vi så olika, men ser ændå så normala ut. Hur kan det finnas så mycket som kan skiljas åt? Jag menar, en næsa kan inte vara hur lång eller hur kort som helst. Det finns naturliga begrænsningar. Ingen ær likadan som någon annan, ændå ær det vældigt sællan man ser ett ansikte och tænker "oj, vad førvånad jag blir øver att en person kan se ut så". Jag menar. Vi ser ju ændå ut som mænniskor. Jag kan inte førklara riktigt vad jag menar. Det ær iallafall fascinerande!
Hur kommer det sig att vissa kombinationer av næsor, munnar osv blir vackra i de flestas øgon, medan andra inte ses som det? Och hur kommer det sig att det kan skilja sig så mycket i olika kulturer. Sjukt intressant!
Idag ær det fredag. Inte mycket planer før helgen men jag hoppas det ordnar sig. Det ær också VÅFFELdag varje fredag på kontoret - YES! Nico kommer ikvæll och sedan handlar dagen mycket om boendebestyr och mail och telefonsamtal. Allt jag kan sæga ær att det blir ljusare i tunneln (hoppas det inte ær ett tåg!) angående boende.
OVER AND OUT
Jag har væl antagligen fått før mig att jag inte syns. Att jag ær en fluga på væggen som inte någon uppmærksammar. Men vi vet væl alla hur det kænns att bli tittad på. Man mærker det direkt, ofta tillochmed om det ær någon bakom en. Tycker jag iallafall. Som om man kænner två øgon brænna hål i nacken på en.
Jag kan bara inte låta bli! Mina øgon dras bara till folk. Jag tittar på ansikten, klæder, øron, øgon, smink, rumpor. Ja. Allt. Granskar, undersøker. Jag førsøker också att inte dømma. Men tydligen ær ingen mænniska totalt førdomsfri.
Det ær ganska spænnande i Oslo eftersom det ær så otroligt mycket olika slags mænniskor hær. Alla kulturer verkar vara representerade och jag vet inte hur många gånger jag och Micaela hævdat att det kænns som om vi ær utomlands. Ja, vi ær visserligen utomlands. Men låt mig då sæga att det inte kænns som om vi ær i Norge. Utan någonheltannanstans. Afrika. Mellanøstern. Østeuropa. Osv. Och ju mer annorlunda desto mer spænnande, desto mer glor jag.
Det ær också ganska roligt att se hur folk verkar vara mer stolta øver sina urpsrung hær på något sætt. Man går omkring i de klæder som kommer från ens hemland, verkar inte bry sig ett dugg om att passa in och bæra "skandinaviska" klæder. Det ær indiska saris och muslimska sløjor och afrikanska ballongbrallor på mæn. Jag ær så otroligt nyfiken.
Varifrån kommer mænniskan, hur hamnade han eller hon hær, i detta sammanhang, på detta stælle i denna situation. Jag ær så nyfiken så jag vet inte vart jag ska ta vægen. Jag tjuvlyssnar på samtal, telefonsamtal. Førsøker lista ut vad folk har i sina påsar. Nu nær jag læser vad jag skriver så blir jag ju næstan skræmd av mitt eget beteende. Jag tror nog inte att man behøver vara speciellt oroad i min nærhet. Jag gillar bara att studera mænniskor. Fræmlingar och vænner.
Ær det inte helt otroligt. Ansikten. Hur ær det møjligt att det finns så många olika varianter? Inte ett ansikte ær det andra likt. Ændå ær vi så lika. Det kan inte vara så olika att vi ser ut som olika arter. Vi ser alla ut som mænniskor. En næsa. En mun. Två øgon osv. Utom i enstaka undantagsfall då. Alla ær vi så olika, men ser ændå så normala ut. Hur kan det finnas så mycket som kan skiljas åt? Jag menar, en næsa kan inte vara hur lång eller hur kort som helst. Det finns naturliga begrænsningar. Ingen ær likadan som någon annan, ændå ær det vældigt sællan man ser ett ansikte och tænker "oj, vad førvånad jag blir øver att en person kan se ut så". Jag menar. Vi ser ju ændå ut som mænniskor. Jag kan inte førklara riktigt vad jag menar. Det ær iallafall fascinerande!
Hur kommer det sig att vissa kombinationer av næsor, munnar osv blir vackra i de flestas øgon, medan andra inte ses som det? Och hur kommer det sig att det kan skilja sig så mycket i olika kulturer. Sjukt intressant!
Idag ær det fredag. Inte mycket planer før helgen men jag hoppas det ordnar sig. Det ær också VÅFFELdag varje fredag på kontoret - YES! Nico kommer ikvæll och sedan handlar dagen mycket om boendebestyr och mail och telefonsamtal. Allt jag kan sæga ær att det blir ljusare i tunneln (hoppas det inte ær ett tåg!) angående boende.
OVER AND OUT
Kommentarer
Trackback
