ÅRETS FÖRSTA HAVSDOPP!
Ja jag vet. Det är pinsamt. Det är nästan augusti månad och jag har - fram tills idag - inte badat i havet. Ja jag har inte badat så mycket i sjöar heller så att det skulle kunna väga upp någotsånär; nej en gång har jag badat i sjö i Oslo och noll i Sverige. Men nu serni! Det var Elinas otroligt braiga idé att jag skulle ta mig ner till Nordstrands bad efter jobbet.
YES! Det gick dock inte så snabbt och smidigt som jag föreställt mig. Till att börja med glömde jag bort att jag slutade jobba och satt en kvart extra av ingen bra anledning på jobbet. Sedan när jag väl kommit hem , bytt om, packat en beach bag, tinat middag (hann inte ÄTA den hemma..) och tagit mig ned till bussen som går nedanför huset så kom den ca 3 minuter för sent. Den som är bra på matte kan snabbt räkna ut att om bussen är 3 minuter sen och det är 2 minuters väntetid på nästa buss att marginalerna inte är på ens sida riktigt.
Och turen vände inte till min fördel. Hoppade av bussen på ett ställe jag aldrig varit på förut, med endast trafikanten.no som hjälp, och SÅG bussen jag skulle byta till möta min egen buss. BYE BYE hejdå liksom. Efter något hårt stampande i asfalten insåg jag att det nog skulle ta längre tid att gå därifrån och försöka hitta än att ta första bästa buss halvvägs tillbaka och gå därifrån jag skulle hitta på första försöket. Det var min plan och den gick ju bra tills jag gått i - som tur var - nedförsbacke i 15-20 minuter, och inser att jag faktiskt inte hittar badet.
Här står man vid hållplatsen "Nordstrands bad" och hittar inte badet. Jag ser vattnet. MEN DET ÄR EN HIMLA SKOG I VÄGEN!? Vad göra? "UNNSKYYYYYLD! VAR ÄR BADET?" Jodå. Så det gick ju bra! Planen att vara framme vid 17.00 slutade med att jag var där ca 18:20, svettig som en gris men ändå glad. Och jag trotsade min förkylning och klev i havet. JAAAAAAAAAAA! Så gött! Det var inte kallt. Det var så klockrent bra, du fattar nog. Mmmmm.
Sedan var det bara mys i bikini på en rosa hundhandduk i flera timmar. Tiden sprang iväg och helt plötsligt började solen gå ner och där satt jag, Elina och hennes kompis Lisa i bikini vid halv nio tiden utan att frysa. Utomlandskänsla för mig som inte upplevt den där galna hetta som alla i Sverige tydligen varit med om men som jag missat totalt. Har väl befunnit mig på fel ställe på jorden och även jobbat under soltimmarna varje dag.
Utomlandskänslan slutade verkligen inte då jag fått skjuts till Grönland för att ta T-bane hem (försökte mig INTE på bussarna ute vid Nordstrand och Ljabru en gång till!) utan förstärktes kraftigt av omgivningen. Grönland. Inte ett blondt huvud. Mystiska små butiker med konstiga varor, skyltar som ser ut att komma från världens alla hörn. En mycket typiskt oskandinavisk social sammanhållning bland gängen av folk som bara hänger runt och umgås. Annorlunda dofter. Ja, det är Oslo. Men det kändes som jag hamnat i vad jag föreställer mig att Egypten är kanske, som jag aldrig varit i. Eller något annat exotiskt land långt bort. Glatt chockad sprang jag förbi allt och alla och tog T-bane hem till Lambertseter, totalt nöjd med hela kvällen och dagen.
Vetni. Det är så skönt när varje problem löser sig, vart och ett efter varandra. Poff så släpper de där orosmolnen bort från bakgrunden, de där som liksom alltid lyckas skugga allt en aning. För ett halvår sedan visste jag inte alls vad jag skulle skulle göra på våren och sommaren. Med Micans hjälp blev det POFF Oslo. Jag visste inte vad jag skulle jobba - deppigaste tiden någonsin då jag saknade USA och inte hade ett jobb. Så POFF fick jag ett så mycket bättre jobb än jag kunnat drömma om, utan någon erfarenhet. Så oroade jag mig över vad jag skulle ta mig till i höst. Poff så kom jag på att jag ville bli arkitekt. Så kom jag på att det var ju omöjligt att komma in, hade inte 22,5 i betyg. Men poff så var jag en av de 28 personer som valts ut bland över 1000 sökande till Lunds Arkitektutbildning. Så ville jag till USA, börja skola och jobba klart mitt jobb, allt detta under Augusti - en omöjligthet. Så POFF löser sig allt till det bästa. Jag hade ingenstans att bo nästa vecka. POFF - jag får bo en vecka till i lägenheten tillsammans med sötaste lägenhetsägaren. Jag hade ingenstans att bo i Lund, sjukaste bostadsbristen nånsin, folk flyttar liksom dit med tält. POFF - ordnat inneboende. Och inte hade jag badat i havet heller, men POFFELIPOFFPOFF - NU HAR JAG DET OCKSÅ! Tack för att allt ordnar sig så bra.
Nu vill jag bara lösa karriär, flytta till USA, bosätta mig där och hitta The One. Löser vi det? :) Hoppas! Det har ju gått bra med det mesta hittills. Det svåraste nu är väl separationsångest med Mican. Vi tar det ett steg i taget och bor nu i varsitt rum, första gången sen mars.
POFF - tack för mig :)
YES! Det gick dock inte så snabbt och smidigt som jag föreställt mig. Till att börja med glömde jag bort att jag slutade jobba och satt en kvart extra av ingen bra anledning på jobbet. Sedan när jag väl kommit hem , bytt om, packat en beach bag, tinat middag (hann inte ÄTA den hemma..) och tagit mig ned till bussen som går nedanför huset så kom den ca 3 minuter för sent. Den som är bra på matte kan snabbt räkna ut att om bussen är 3 minuter sen och det är 2 minuters väntetid på nästa buss att marginalerna inte är på ens sida riktigt.
Och turen vände inte till min fördel. Hoppade av bussen på ett ställe jag aldrig varit på förut, med endast trafikanten.no som hjälp, och SÅG bussen jag skulle byta till möta min egen buss. BYE BYE hejdå liksom. Efter något hårt stampande i asfalten insåg jag att det nog skulle ta längre tid att gå därifrån och försöka hitta än att ta första bästa buss halvvägs tillbaka och gå därifrån jag skulle hitta på första försöket. Det var min plan och den gick ju bra tills jag gått i - som tur var - nedförsbacke i 15-20 minuter, och inser att jag faktiskt inte hittar badet.
Här står man vid hållplatsen "Nordstrands bad" och hittar inte badet. Jag ser vattnet. MEN DET ÄR EN HIMLA SKOG I VÄGEN!? Vad göra? "UNNSKYYYYYLD! VAR ÄR BADET?" Jodå. Så det gick ju bra! Planen att vara framme vid 17.00 slutade med att jag var där ca 18:20, svettig som en gris men ändå glad. Och jag trotsade min förkylning och klev i havet. JAAAAAAAAAAA! Så gött! Det var inte kallt. Det var så klockrent bra, du fattar nog. Mmmmm.
Sedan var det bara mys i bikini på en rosa hundhandduk i flera timmar. Tiden sprang iväg och helt plötsligt började solen gå ner och där satt jag, Elina och hennes kompis Lisa i bikini vid halv nio tiden utan att frysa. Utomlandskänsla för mig som inte upplevt den där galna hetta som alla i Sverige tydligen varit med om men som jag missat totalt. Har väl befunnit mig på fel ställe på jorden och även jobbat under soltimmarna varje dag.
Utomlandskänslan slutade verkligen inte då jag fått skjuts till Grönland för att ta T-bane hem (försökte mig INTE på bussarna ute vid Nordstrand och Ljabru en gång till!) utan förstärktes kraftigt av omgivningen. Grönland. Inte ett blondt huvud. Mystiska små butiker med konstiga varor, skyltar som ser ut att komma från världens alla hörn. En mycket typiskt oskandinavisk social sammanhållning bland gängen av folk som bara hänger runt och umgås. Annorlunda dofter. Ja, det är Oslo. Men det kändes som jag hamnat i vad jag föreställer mig att Egypten är kanske, som jag aldrig varit i. Eller något annat exotiskt land långt bort. Glatt chockad sprang jag förbi allt och alla och tog T-bane hem till Lambertseter, totalt nöjd med hela kvällen och dagen.
Vetni. Det är så skönt när varje problem löser sig, vart och ett efter varandra. Poff så släpper de där orosmolnen bort från bakgrunden, de där som liksom alltid lyckas skugga allt en aning. För ett halvår sedan visste jag inte alls vad jag skulle skulle göra på våren och sommaren. Med Micans hjälp blev det POFF Oslo. Jag visste inte vad jag skulle jobba - deppigaste tiden någonsin då jag saknade USA och inte hade ett jobb. Så POFF fick jag ett så mycket bättre jobb än jag kunnat drömma om, utan någon erfarenhet. Så oroade jag mig över vad jag skulle ta mig till i höst. Poff så kom jag på att jag ville bli arkitekt. Så kom jag på att det var ju omöjligt att komma in, hade inte 22,5 i betyg. Men poff så var jag en av de 28 personer som valts ut bland över 1000 sökande till Lunds Arkitektutbildning. Så ville jag till USA, börja skola och jobba klart mitt jobb, allt detta under Augusti - en omöjligthet. Så POFF löser sig allt till det bästa. Jag hade ingenstans att bo nästa vecka. POFF - jag får bo en vecka till i lägenheten tillsammans med sötaste lägenhetsägaren. Jag hade ingenstans att bo i Lund, sjukaste bostadsbristen nånsin, folk flyttar liksom dit med tält. POFF - ordnat inneboende. Och inte hade jag badat i havet heller, men POFFELIPOFFPOFF - NU HAR JAG DET OCKSÅ! Tack för att allt ordnar sig så bra.
Nu vill jag bara lösa karriär, flytta till USA, bosätta mig där och hitta The One. Löser vi det? :) Hoppas! Det har ju gått bra med det mesta hittills. Det svåraste nu är väl separationsångest med Mican. Vi tar det ett steg i taget och bor nu i varsitt rum, första gången sen mars.
POFF - tack för mig :)
Kommentarer
Trackback
