isabellejimsdotter

Det känns som om livet svänger åt nya riktningar, möjligheter och därmed också nya problem varje timme nu! Galet! Jo. Det är Oslo, det är sommar. Allting händer. Det är grillkvällar, häng i parken, spontana utgångar, nya sandaler och varma vindar! Jag och Mican har äntligen tagit vårt första dopp, tyvärr blev det i en sjö men våra fina nya rosa handdukar (micans med en katt och min med en hund) vägde upp bristen av saltvatten.

Jag har sagt upp mig från jobbet (TUR att det gick så bra - TACK att jag alltid har haft så himla goa chefer i mitt liv!), dvs jag kommer att jobba en vecka mindre än bestämt så att jag kan dra iväg till USA. Usa i två veckor före - ja just det - LUND! Det är helt sinnessjukt. Jag har kommit in på arkitektprogrammet i Lund. Studentstaden av studentstäder.

Kunde jag aldrig ha trott. 2856 personer sökte arkitektprogrammet i Lund sammanlagt. Det finns 80 platser (de har tagit in 106 pers eftersom de räknar att folk tackar nej eller slutar). 28 personer kom in genom arkitektprovet, däribland jag. Lilla jag.

Det känns som om jag fått vingar och kan flyga all världens väg, samtidigt som mattan sopats undan från mina fötter. Jag kan flyga som en toka men jag vet inte var och hur jag ska landa. Det är spännande och läskigt. Jag vet ju ingenting, om någonting. Jag måste ha någonstans att bo. Jag ska bygga upp ett helt nytt liv, en ny tillvaro; IGEN! Först var det Mullsjö. Sedan USA. Oslo. Nu: Lund. Jag gör det igen, igen och igen. Jag börjar nog nästan känna mig rotlös. Men det är nog ganska medvetet ändå. Jag vet inte om jag springer mot något eller ifrån något. Men jag tror bestämt att jag springer. Vi får se var jag landar.

Jag har åtminstone en massa lösa trådar nu angående boende och förhoppningsvis kan det ordna sig innan jag flyger till NYC den 7e augusti. Förresten har jag inte ens någonstans att bo första veckan i augusti. Men med snälla vänners hjälp litar jag helt på att det ska gå att ordnas!

Annars är hela augusti helt galet tight. FULLT ÖS MEDVETSLÖS! Jobb och hemlös första veckan. USA - längtan är total - i två veckor och sedan landar jag i GBG samma dag som uppropet är i Lund (med påföljden att jag missar uppropet, håller på att ordna med det så att jag inte tappar platsen pga det). ALltså borde jag flytta till Lund samma dag som jag kommer hem. Flytta till en stad jag inte ens är säker på att jag varit i, isåfall möjligen bara besökt på genomresa. Flytta till en stad där jag knappt känner någon och göra något jag inte vet något om utan att ha någonstans att bo vad jag vet ännu. (Haha jag har faktiskt lagt ut en annons på blocket, är inte det kul?)

Poängen är att man rycks ut med rötterna. Utan något stabilt att klamra sig fast vid. Man får vara modig och se positivt på saken. Det är nog såhär man prövar sig själv, för att se hur mycket man faktiskt klarar. Och nu tänker jag faktiskt lita fullt ut på att allt kommer att ordna sig. Att jag har valt rätt och att det blir bra i slutändan.

Idag fyller min Max år. Okej. Han är inte min. Men han fyller år. 7 år. Min plutteonge vad jag saknar dig. Det är ju typ dödsångest i hjärtat att tänka på hur fort barn glömmer saker och ting. Att han nog knappt kommer minnas mig alls när han blir stor medan han istället betytt så otroligt mycket för mig. Och de andra två gossingarna också. Jag försökte ringa idag men fick inget svar. Det är så himla surt att tidsskillnaden existerar. De kommer inte hem från day camp förrän jag sovit flera timmar av min nattsömn. Hujahuja. Vill skype:a med dem. Jag ska iallafall skicka Max present imorgon. Kul att det kostar mer att skicka än vad själva presenten kostar! Men det är han värd :)