Santa Barbara
Så åt vi frukost på hostelet, sista morgonen. In kommer två killar och säger "Hej var är ni ifrån?". Smart som man kan vara svarar Emelie: "Sverige!". Detta var början på ett kanske max 20 minuters långt samtal som slutade med att de, Danny och Oscar (Som förövrigt var i San Francisco för att de ska börja plugga där) kommer på idéen att de ska joina oss i bilen till Santa Barbara. Galet spontant, galet bra!
Inom trekvart bar det av mot Santa Barbara, enda trixet var att vi inte fick plats med alla väskor i bagaget. Detta trots att Mican faktiskt sagt att vi behövde en bil med utrymme för tre stora väskor i bagaget. SKÄMT. Inte en chans. Därför satt Emelie, Danny och Oscar i baksätet med en stor, tung resväska i knäet hela vägen längs route 101 och sedan route 1 ner till Santa Barbara. Det ska tydligen ta 8 timmar att köra. Jag tror att jag körde (Ja jag är den enda som får lov att köra eftersom jag är den enda som är 21 av oss tjejer) närmare 12 timmar denna dag. Det var faktiskt inte så jobbigt som det låter, jag vet inte vad för slags energiboost jag hade denna dag! Jag var rock n roll hela dagen och jag och Emelie sjöng Carola som galningar i någon timme ett tag när alla sov. Fast då vaknade de, och Mican stönade sitt misstycke. Synd tyckte vi, vi hade hur skoj som helst! Hes var jag också fortfarande, sen helgen.
Så kom vi fram och träffade Tilda! Haha härliga Matilda Börjesson, genast blev jag izzzz, inte otippat! Iallafall blev det fest på kvällen med en massa svenskar och det var kul. Lika kul var det dock inte dagen efter. Värsta baksmällan någonsin, åtminstone sedan dagen efter 18årsdagen. Jag hade faktiskt inte druckit överdrivet mycket men vi hade enna glömt att äta efter lunch vid 12 dagen innan. Jag spydde. Och spydde. Och spydde. Grönt. Galla. Mums, detaljerna är viktiga. Härlig dag framför mig hade jag. Vid halv sjutiden drog vi ifrån Tilda, Danny och Oscar (kul som tusan hade vi med er!) och jag körde vidare mot LA med Charlies änglar i bilen. Första halvtimman var plågsam, sen kom vi igång. Mican, dagens DJ, spelade pink hela vägen för att få igång mig. Smart!
