isabellejimsdotter

Okej sa vi tog oss fran Ridgewood till NYC och sedan till JFK flygplats. Vi var dar i god tid for att vara pa sakra sidan. Sa vi hade over 2 timmar att vanta. MEN vart flyg var forsenat, och blev bara mer och mer forsenat, allt detta pga vadret i San Francisco. Vi fick vanta typ 6 timmar pa flyget och sedan kom vi antligen ivag. Vi satt alla pa en mittenplats men turligt nog flyttade sig en kvinna sa att atminstone jag och emelie kunde sitta brevid varandra. Men utan fonster att luta sig emot ar det svart att somna. Sjukt skumpig resa men vi kom anda fram hela och glada.

Vi fick en mysig taxichaffis som korde oss till hostelet mitt i natten vid halv tretiden. Vi joinade ett rum med 3 sovande brudar. Stackars dem att vi kom sa sent. Sedan gick vi ocksa upp forst och det tog lang tid innan jag reagerade pa Carolas Fangad av en Stormvind som jag har som alarm. Den enda som var uppe var en kines som pratade i telefon. Pucko, vem gor det nar alla sover?

Vi at hemmagjord grot till frukost, nutellamackor osv innan vi hamtade var roda Pontiacbil som vi hyrt! Vi utforskade San Francisco by car och korde lagom vilse bland stoppskyltar och enkelriktade gator. Vi korde zickzackgatan Lombard Street tva ganger for det var sa roligt! Dessutom tillagnades dagen till fangelset Alcatraz.

Det var spannande. Vi tog baten ut till on och gick en rundtur bland cellerna med horlurar som talade om all fakta och sa vart vi skulle ga. Nar vi tyckte det var dags att dra gick vi mot farjan. Jippie den var dar, perfekt. Sa kom vi fram sa hade de stangt grinden 20 sek innan och da kunde vi glomma det. PLUS att det borjade SPOREGNA. Men Charlies Anglar (vi fick smeknamnet av en som jobbade bland cellerna) surar inte for detta utan satt lugnt och at subwaybagutter och vantade i 40 minuter pa nasta farja.

Vi hade dessutom stressat hela dagen for att hinna allt och stackars Mican har en svullen och blasfylld hal som hon knappt kan ga pa. Hon anvande raggsocka plus plastpase plus min rosa flufftoffla pa ena foten tills det inte gick i regnet sa vi bestamde oss att pa en kvart hitta parkering, parkera, fylla pa kontaktkortet pa telefonen, kopa lunch och kopa nya skor till Mican. Omojligt sa jag. Tydligen ar inget omojligt for Charlies Angels. Vi hann! GALET! Jag maste nog lara mig att sluta stressa mig over allt och vara lika lugn som Emelie och Mican...

Stress till pir 33 och hitta parkering och vi kom 3 minuter fore sista boardingen till farjan agde rum. TUR haha! Tyvarr kostade parkeringen hela 28 dollar men det fick det vara vart.

Planen var att cykla over Golden Gate Bron. Det osregnade. PLanen blev att kora over bron. Tiden tog slut. Sa det blev inget med det, hoppas vi hinner imorgon! Sedan var det dags att traffa AnnaSophia och hennes pojkvan Jacob. Verkligen jatteroligt att se henne igen efter sa lang tid, lika go och galen som alltid! Nu sitter vi pa hostelet helt slut och lite jetlaged. Imorgon bar det av mot Santa Barbara for att traffa Tilda Borjesson!

Mamma, pappa, syster, alla som bryr sig, vi har det kalasbra och pengarna ar inte slut an! Vi lever och hoppas pa att forkylningar, och onda halar forsvinner snart!

ROAD TRIP HERE WE COME!