Christ was here.
Så. Lördagen kom, lördagen gick. Jag känner att jag hoppar lite fram och tillbaka i tid, för jag har inte ens hunnit tala om hur det var i LA och San Diego ännu, eller NJ heller för den delen. Men jag orkar inte komma ikapp just nu. Klockan är 21.47. I USA då. I Sverige är den snart 4 på morgonen. Jag vill inte ändra tiden på datorn. Hjärtat mitt är kvar i USA, jag känner det viktigt att ha koll på tiden där, att fortfarande hänga med. Kanske borde jag släppa taget. Jag vill inte det.
Idag var en slapp dag. Det kunde nog behövas efter allt fläng, fast ändå lite tråkigt när man bara har 3 lördagar i Sverige innan Norge. Å andra sidan är ju nästan ingen hemma och jag har inte orkat att ta tag i att ta kontakt med folk och se var som händer heller. Därför får jag skylla mig själv. DOCK, hade jag en himla tur. Efter en dag beståendes av facebook, degande, middagsätande (Viktig punkt på schemat eftersom mammas mat är en ytterst stor sak för en som varit i USA ett år), sjungande (Skrikandes om du frågar min syster) och pioanospelande gick jag och mor upp till mormor och morfar för att dela med oss av överbliven tårta som vi inte orkade äta upp. Där myste vi en stund och samtalade om min framtid. De kom fram till att jag måste söka skola innan april för höstterminen och tydligen ska jag enligt dem bli arkitekt eller grafisk designer. Morfar har gett upp om att jag ska bli doktor, det var väl ett framsteg. De sa till mig att jag måste släppa "oviljan att bli något som de vill att jag ska bli, bara för att jag har så lätt att automatiskt bara vägra göra vad folk säger åt mig att jag borde göra".
För att komma till sak, varför jag hade tur beror helt på Kristin. Kristin är min underbara vän som jag inte har träffat på 1½ år ungefär eftersom hon drog ut i världen och levde livet på sommaren innan jag åkte till USA och kom inte hem förrän efter jag hade åkt. Sedan började hon plugga i Luleå innan jag kommit hem, vilket var igår, och är inte hemma värst mycket så oddsen att hinna träffa henne innan Norge var minimal. MEN, tur kan man ha, Kristin ringde när jag var hos mormor och morfar och frågade vart jag höll hus, hon sa att hon precis fikat med Annas mamma (SÅ rolig är du som åker hem dem och fikar för att du saknar Anna som är i USA!) och vi bestämde oss för att ses. Vi myste och pratade i min säng, vi hade ju en del att ta igen! Tack för dig, du är så go, och du gjorde min annars ganska så händelselösa lördag värd! 
Imorgon: Båtmässa, räkmacka på Gothia med familjen + förhoppningsvis träffa Carro plus pojkvän!
[Jag är inte ens trött, gissar att jag är jetlaged]
