isabellejimsdotter

Så kunde det gå. Bussbiljetter bokade för hemfärd. Dock bara en kort visit fredag kväll-måndag eftermiddag. Det bara blev så. Min kära lilla stora lillasyster har gått och blivit sjuklig och jag ska jobba för henne på Bergs i helgen. Jag trodde aldrig att jag skulle tillbaka dit, 4 år kändes liksom tillräckligt. Men jag förvånar mig själv när jag faktiskt inser att jag ser fram emot det. Det ska bli mysigt. Det känns som ett annat liv, så längesen och ändå så nyss som jag stressade, svettades, skrattade och jobbade där. Åt gjorde jag minsann också, och jag är väl inte den som är den när det gäller att provsmaka bullar och godgrejer..



I'm not the one who is the one som jag spontant sa en gång, totalt översatt direkt från svenskan. Jag gjorde mig inte förstådd kan jag tillägga. Men jag hade ganska roligt åt mig själv. Själv.

Alltså. Kungälv hela helgen. Jag har inte träffat mamma på kanske 2 månader. Jag är ju annars sjukt anti Sverige. Jag känner mig löjlig i det, men så är det. Jag vet inte riktigt varför. Fast det är väl att jag vill vara i USA. Och att jag fått för mig att har jag flyttat hemifrån ja då ska jag banne mig klara mig själv och inte åka hem och vela. Men där har jag redan misslyckats. Hem i helgen PLUS att jag nu öppet kan erkänna att mamma fick betala månadens hyra. Den ska betalas tillbaka så fort som möjligt. Jag skäms. Jag har aldrig bett om pengar, inga seriösa pengar, vad jag kan minnas.

Jag vill klara mig själv, självständigt. Jag har aldrig behövt tänka såhär på pengar förr. Klart jag inte alltid kunnat köpa vad jag velat, långt ifrån. Men det jag fått avstå ifrån att lägga pengar på har varit saker jag inte behöver i grund och botten. Jag har också alltid sett mig som pank när jag haft ca 2000 kr eftersom jag alltid sett sista tusingarna som en buffert, om något skulle hända. Därför har jag aldrig riktigt varit pank. Jag är fortfarande inte pank pank. Men jag hade legat på minus om jag skulle betalat hyran för april.

Tur man har föräldrar iallafall. Tänk de som inte kan få hjälp när det krisar sig. Då är man ju helt utlämnad! Det är ändå en sådan enorm trygghet i det, att i värsta värsta fall kan man gå till mamma och pappa. Men jag vill inte!

På schemat för morgondagen står jobbintervju och vi får se hur detta går. Hoppas hoppas! Sedan går min gobybus-buss mot gamla goa Göteborg. Och jag har också skickat in sista anmälningen på studera.nu. Det känns som om jag är ute efter att se mig själv misslyckas där. Det enda som kunde varit värre är om jag sökt läkare. Men arkitekt. Kunde jag inte komma på nåt lite enklare att komma in på, lite lägre krav på intagningspoäng och lite färre år än FEM att studera under? Nej, såklart inte. Jag ska alltid ge mig på det svåraste. Hemuppgiften är inskickad och nu är det bara att vänta på svar om jag ens gjort tillräckligt bra ifrån mig att få lov att göra arkitektprovet.

Jag fick ett litet lyckorus igår när jag såg en bild framför mig av mig själv som en framgångsrik arkitekt. Fy vad coolt! Men. Oddsen är små, konkurrensen hög. Jag har ingen plan B just nu heller. Vi får väl se vad framtiden har att utvisa. Jag kanske har någon liten elak gubbe i mitt undermedvetna som vill se mig rasa. Det jag helst vill är att bo, jobba och leva i USA. SPLASH, kan inte få visum. Det jag näst helst ville var att plugga i USA. SPLASH, har inte råd, och allt talar emot hela idén - utom min innersta önskan. Då tänkte jag att jag får väl plugga i Sverige. Vad väljer jag? Arkitekt. SPLASH - jag har inte tillräckligt höga betyg. 

Och det sura i det är att jag, utan att vara skrytsam, kan säga att jag har bra betyg. Jag har jobbat för dem samtidigt som jag har haft lätt för mig i skolan om man jämför. Ändå känns det lite som om man pluggat i onödan om man ändå inte ska kunna gå det man vill. Och varför ska de komma upp med detta med meritpoäng när man ändå inte kan göra något åt det. Tänk om jag inte valt korkade kurser som litteraturvetenskap i 2an där läraren puckat nog gav alla 3or MVG och alla 2or VG (När det är ganska logiskt att 2orna inte har samma kunskap som 3orna som har haft svenska ett år till..) Och HUR kunde jag få vg i en sån flummig kurs som filisofi A. Och Himlans Religion A. Jag blir så sur, så onödigt. Jag förtjänar VG i gympa och Matte C (TACK PAPPA ATT DU TYCKTE JAG SKULLE TA DEN SKETNA KURSEN SÅ JAG ÅTMINSTONE ÄR BEHÖRIG TILL ARKITEKT) och Historia B. Men Religion och Filosofi? Vad hände där. Känns som ren otur. Är jag omogen om jag rent ut på min blogg säger, Robert Wilsén jag gillar inte dig?

Men när ändå LM är på min hjärna så kan jag tala om att jag saknar vissa lärare galet mycket. Så roliga, så bra. Jag har aldrig hört någon prata minnen från gymnasiet, längta och sakna lärare och händelser så mycket som LMare gör. Det är nåt speciellt alltså. HOBBE. Marita. Jonas Lidén. Anders Hultgren. Emanuel. Maj-Christine. Christina Lantz. Sven the katthatare. Myyys säger jag bara. Haha. Men jag saknar inte att plugga. Inte nåt.

Nu väntar jag bara på att torktumlaren är klar så jag kan packa..



Schlutt - som Håkan sa i Sunes sommar när han ätit upp alla lakrisbåtarna.