isabellejimsdotter

Sedärja, då var det över. Lucia. Dagen började med stress och panik. Duscha, fixa, lösa vad som skall bäras under lucialinnet som man borde ha tänkt på en vecka tidigare, stryka lucialinnet, skrapa bilrutor, äta frukost i bilen, köra världens omväg för att vägarna var avspärrade. Så kom jag fram till kyrkan och där övade vi en sista gång före luciafirandet som skulle börja vid 5. Jag och Camilla stannade kvar lite extra för det fanns ett piano där och jag har inte spelat på så länge. Saknar verkligen att kunna spela varje dag som hemma. I vilket fall fick Camilla för sig att spela in mig när jag sjöng och det var ju lite kul. Fast jag tycker det är sjukt läskigt att höra mig själv. Det låter inte alls så i huvudet.

Klockan 5 började spektaklet. Nervös stod jag bak i ledet bland alla andra vitklädda tärnor, söta tomtar, pepparkaksgubbar, stjärngossar och Evelyn som var Lucia. Det är lite roligt detta att fira lucia eftersom ingen amerikan vet vad det handlar om. Jag visste faktiskt inte att det endast var en svensk tradition att fira på det sättet som vi gör. Sedan gick det som det brukar gå, tågandes in till Natten går tunga fjät. Jag och en svensk mamma sjöng andrastämma. Det brukar inte vara min grej men det var lite kul! Alla de vanliga sångerna sjöngs. Sedan var det dags för "En stjärna lyser så klart". Jag älskar verkligen den sången och jag har kunnat den i flera år. Rebecca på första solot, Evelyn på andra och jag på sista. Det gick ju skitbra för Rebecca och Evelyn. För mig också, ungefär en tredjedel av versen. Sen fick jag en black out och glömde alla ord. Fyllde ut med lite lala och lite ord från de andra verserna och mer kan man kanske inte göra. Envist hade jag vägrat skriva upp orden på ljusmanchetten. Jag tänkte att om jag har orden där kommer jag bara stå och läsa helt i onödan, texten sitter ju stenhårt. Men; man kan inte annat göra än att skratta! Det är väl kanske en rolig historia att berätta och det gör mig inte så mycket. Försökte göra en liten revanch senare på "Oh Come All Ye Faithful", och visst gick det bättre men allt blir så darrigt när man är nervös. Sån skit! Det är just det som stör mig. Jag hade varit fullkomligt nöjd om jag känt att jag gjort mitt bästa. Men jag vet att jag kan så mycket bättre. När ingen hör på. Så kan det va. Skönt att det är över i alla fall. Jag är glad att jag gjorde det, jag är glad för att min hostfamilj kom och även min amerikanska mormor och morfar. Jag är glad över att min pojkvän inte kom för det hade varit jobbigt när det inte gick 100%.








Sedan åkte alla iväg på olika äventyr, äta med kompisar och grejer, men jag fick plötsligt bara lust att åka hem och hänga med min familj. Mormorn och morfarn var på besök och de firar Hanukah nu varje kväll och jag har inte varit med på det hittills. Det var jättemysigt och tillochmed jag fick Hanukahpresenter, eller förtidiga julklappar som de sa. Jag fick ett par jättemysiga tofflor av mormorn och morfar och av min familj fick jag: UGGs!!!! Jag är hur glad som helst :) De är så bäst min värdfamilj, så otroligt generösa. Jag har gått i fakeUggs från Walmart hela hösten/vintern som kostade $13 och de har gått sönder så jag har fått sy dem och allt. Detta känns nu så otroligt lyxigt och jag är så tacksam. Slut för idag. Tack för idag.