Löjligt lycklig!
Helt sprudlande glad, löjligt lycklig. Vad är anledningen kanske man kan undra. Jo här har vi ännu en pinsam bekännelse: det beror på att jag precis har sett senaste avsnittet av One Tree Hill. Jag vet inte om det går hemma men här i USA är vi på säsong 7 och det är makalöst hur ett TVprogram kan framkalla mer känslor på 1 timme inräknat reklampauser än vad mitt vanliga liv gör på en månad. Och det kan väl betyda två saker, antingen är jag sjukt lättpåverkad av tv eller så är jag galet känslokall IRL. När jag nu tänker på det så är det möjligt att jag är både och. Min pojkvän säger att One Tree Hill är världens löjligaste serie. FEL FEL FEL! Jag har aldrig sett en bättre serie, det är i princip det enda program jag följer slaviskt och allting började i USA. Jag insåg första månaden här att de gamla säsongerna gick varje vardag precis då min 3åring hade naptime och på den vägen var det! Nu är det en av höjdpunkterna varje vecka, måndagar känns inte längre så tunga när man vet att klockan 8 börjar en timmes myspys. Det var väl ungefär allt jag hade att säga om mitt favoritprogram, och eftersom jag knappt ser på TV annars blir det troligtvis inte så mycket mer löjligt TVsnack! Tur.
