isabellejimsdotter

Det är inte riktigt klokt. Ännu en gång har jag funnit mig själv på Youtube. Denna gång med sången som jag screw:ade up i Luciatåget. Jag trodde som sagt att jag missat ungefär hälften av hela versen, men det verkar faktiskt som om jag räddade allt på ett nästan okej sätt. Det var inte alls lika farligt som jag trodde. Det roligaste var att jag lyssnade på hela klippet en gång utan att märka att jag sjöng. Jag hade fått för mig att Evelyn var först, sedan Rebecca och sist jag. Evelyn sjunger första versen i filmklippet och därför satt jag och väntade på tredje solot. Som aldrig kom. Jag sa till Camilla "Här är klippet men jag är inte med, det slutar precis före mitt solo". Hon skrattade åt mig, "Du sjunger ju visst". Så eftersom jag själv inte ens märkte att jag sjöng och än mindre att jag fick en black out så kan det inte ha varit en sån förödelse. Och med tanke på att 98% av åskådarna var amerikaner kan de knappt alls förstått att det gick så fel som det gjorde. Detta gör mig gladare. Jag minns fortfarande sekundrarna då jag insåg att nej nu kommer inte de orden som ska komma ut ur min mun. Tomt, ingenting. Jag såg på Anki som försökte mima men jag kunde inte koppla hjärnan. Black out. Det kändes som en helveteshalvtimme. Men faktum är att jag själv nu kan säga att jag faktiskt inte gjorde bort mig själv för all framtid. Ett litet misstag, det är allt.

På iTunes ljuder Peter Jöback. Jag gillar verkligen hans album Only When I Breathe. Det känns ungefär som jag är den enda i världen som hört det men det gör mig ingenting. Jag kom nyss hem från ett mysigt Starbucksbesök med Erica och Jennifer. Kevin sa att jag var tvungen att köpa en Chai Tea Latte. Och jag sa att nej det tänkte jag minsann inte göra. Han sa att jag inte hade något val. Jag har aldrig druckit en Chai Tea Latte och barnslig som jag är tänkte jag att det kan han faktiskt inte bestämma. Men Jennifer köpte en sådan. Jag smakade. Jag gillade. Jag köpte. Jag är besegrad. Pissigt! Att han alltid ska ha rätt. Det är faktiskt inte okej. Jag brukar alltid ha rätt. Alltid. Fråga bara min mamma så får du se.

Jag fick ett sånt sjukt underligt sug idag. Efter grapefruit juice. Så jag köpte det. Längtar lite till frukost då jag ska smaka. Något annat jag smakade på idag var pepparkaksdegen som jag köpt på IKEA. Jag och Max tjuvsmakade. Han älskade det, vem gör inte det? Måste dock påpeka att den inte var i närheten av mammas deg. Jag hoppas att mina överupptagna barn kommer ha någon timme över på fredag så vi kan baka lite pepparkakor.
 
Det måste vara konstigt att vara jude, att inte fira jul när allt omkring en påminner om jul. Mina barn åker runt bland extremt julpyntade hus, sjunger bjällerklang, ser på deras barnprogram med specialjulavsnitt och äter chokladen ur min julkalender. Mina barn tror nog nästan mer på jultomten än vad barn gör som faktiskt firar jul. Faktum är nog att amerikanske barn måste ha lättare för att tro på tomten än svenska. I USA ser man ju aldrig tomten, han kommer över natten och lämnar presenterna. Det är inte så konstigt om ett svenskt barn tvivlar på tomten när det så tydligt syns att han bär mask när han delar ut julklapparna på julafton. En annan grej jag funderar på är hur tomten i Sverige får presenterna i säcken? Jag har aldrig tänkt på detta förut, det har varit så självklart att tomten har presenter från mamma och pappa och mormor och morfar och farmor och farfar och alla andra i sin säck som han delar ut. Men min värdmamma frågade mig hur det går till, hur får tomten paketen? Det undrar jag också! Att man inte tycker att det är konstigt liksom. Det är sällan man får ett paket från tomten som faktiskt ÄR från tomten. Ändå skriver man önskelistan till tomten. Ändå lyder etiketten  "God Jul Isabelle önskar mamma och pappa". Det är inte logiskt.